”Arch” av Ai Weiwei - spännande skulptur på Strömkajen

En för mig ny skulptur hade dykt upp på kajen framför nationalmuseet, omöjlig att missa, ”Arch”, av konstnären Ai Weiwei, tretton meter hög. Den invigdes i juni 2022 och skulle bara stå där i ett år, men den står kvar fortfarande. Många förbipasserande blev nyfikna och gick igenom portalen med speglarna. Jag började genast att tänka på hur jag skulle kunna fotografera den på ett intressant sätt. Jag tog några bilder, men kände mig inte nöjd. Istället så gick jag in på Nationalmuseum och tittade på utställningen Romantiken - ett sätt att se. 

När jag kom ut några timmar senare hade mörkret sänkt sig över staden fast klockan bara var 16.10. Jag drog som en magnet till speglarna vid portalen i mitten på skulpturen. Nu var ljuset betydligt mer intressant. Gamla stan och Slottsbacken lyste i mörkret på andra sidan Strömmen och speglades i vattnet. Det var på gränsen att jag kunde ta bilden på fri hand. Tio minuter till och det hade blivit för mörkt.

Om utställningen Romantiken - ett sätt att se, på Nationalmuseum, finns det inte mycket positivt att säga tyvärr. En rörig utställning som borde ha hade kunnat blivit så mycket bättre med det temat. Den blev en besvikelse.

Hemsida: matsphoto.art

”Arch” av konstnären Ai Weiwei på Strömkajen i Stockholm.

Berget i Tyresö där Prins Eugen målade "Sommarnatt"

 Inte långt från Tyresö slott ligger berget där Prins Eugen satte upp sitt staffli och målade verket "Sommarnatt" år 1895. Utsikten därifrån över Albysjön är helt bedårande. För något år sedan råkade jag hitta den platsen mest av en slump. Jag hade länge tänkt att återvända dit och ta några bilder sedan dess. Och vad skulle inte vara bättre än att ta några bilder på senvåren i skarpt eftermiddagsljus. I ett helt annat ljus än vad Prinsen hade målat i för 126 år sedan. Med skira nyutslagna björkar. Det tyckte jag verkade vara en mycket intressant utmaning. Sagt och gjort, i veckan så besökte jag berget där Prinsen stod med sitt staffli. Jag trodde dock att ljuset var för hårt och skarpt och skulle resultera i helt ointressanta bilder. Men jag hade fel. Jag känner mig riktigt nöjd med de två bilderna. 

Prins Eugens "Sommarnatt" ägs av Nationalmuseum men hänger på Waldemarsudde. Så här skrev Prinsen om naturen i Tyresö. ”Om jag ändå kunde få visa er naturen härute. Den är tjusande, rik och omväxlande. Den har Danmarks leende lövskogsprakt och Norges kraft och rörliga terränger. Här finns stora fjärdar, och små insjöar, som skimrar fram mellan träden, var man går. Granskog och klippor växlar med gröna ängar med askar och ekar, så att Bellman inte kunde begära bättre.”

Se gärna fler av mina bilder från Tyresö norra Uppland i albumet Tyresö i Stockholms skärgård på min hemsida.

Alla bilder går att beställa som fotokonst på högkvalitativa fotoprintar. Jag har över tjugo års erfarenhet av att sälja fotoprintar som fotokonst. Drev ett eget galleri med min fotokonst på Södermalm I Stockholm i dryga sju år. Bilderna går att finna hela Sverige och i flera av världens länder.

Albysjön i Tyresö - från platsen där Prins Eugen målade "Sommarnatt" 1895

Albysjön i Tyresö - från platsen där Prins Eugen målade "Sommarnatt" 1895

Fin fin "vågad" fotoutställning på Artipelag 2015

"Land meets water" är en strålande fin och inspirerande fotoutställning på Artipelag, den vackra konsthallen vid Baggensfjärden. Där kan man under sommaren se amerikansk och europeisk fotografi från 1860 till idag. Läget för att visa dessa över 300 bilder av 40 konstnärer kunde inte varit bättre vald. Och på strandpromenaden till konsthallen visade sig även en säl för att hälsa oss välkomna.

Klippor vid Ut-Fredel i Stockholms ytterskärgård (inte med på utställningen - min bild)

Fantastiskt bra gjort att visa "Land meets water" under sommaren. Kuster, sjöar, vattendrag i närhet till naturen tilltalar många och har varit ett kärt motiv att avbilda för målare och fotografer i hundratals år. Därför är det kanske även lite "vågat" inom det nutida konstetablissemanget att göra denna utställning som annars gärna tar avstånd till vad vanliga människor tycker om. Jag saknar bara modet och viljan att ha inkluderat några av de skickliga fotografer som bor i och kring skärgårdslandskapet i Stockholms län. Det hade gett utställningen ytterligare en till dimension, enligt min helt partiska uppfattning.

Utställningens största behållning för min del var att få se bilderna av Edward Weston, Ansel Adams och Olafur Eliasson. Helt klart sommarens bästa fotoutställning i länet 2015. En inspirationskälla av sällan skådat slag!

Läs gärna mer om utställningen på Artipelags hemsida.
 

Intryck från "Ett sätt att leva" på Moderna museet 2014

Ett sätt att leva - heter höstens fotoutställning på Moderna museet. Svensk fotografi från Christer Strömholm till idag. Jag besökte den knökfulla vernissagen. Bara för att få bekräftat att mitt seende tydligen inte är i takt med tiden.

När jag sett något riktigt bra brukar jag oftast fotografera lite på väg från utställningen. Det blev inga bilder denna gång. Jag hade blivit mer konfunderad än inspirerad. Först det positiva. Jag upplevde Christer Strömholms bilder som oväntat bra, bättre än jag hade tyckt tidigare. Och Anders Petersens tidiga bilder var mycket fina. Där fanns en enkelhet och känslighet som jag tyckte om. Inget krångel. Inget manér. Bara det viktiga.

Men med årtiondenas gång hände något. Det enkla, det hudnära, det känsliga försvann. I stället har en hårdhet vuxit fram. Lättast ser man det i Anders Petersens utveckling där människorna ser ut som gjorda av plåt i dom senare bilderna. All känslighet är som bortblåst. Vad har hänt? Och sedan andra fotografers sökande efter filterliknade effekter och manér. Där man oftast misslyckas att få till det enligt mitt sätt att se.

En kort uppräkning av de fotografer som jag uppskattade mest på just denna utställning:
Anna Clarén (självporträttet) Agneta Ekman, Kenneth Gustavsson, Eva Klasson, Anders Petersen (Café Lemitz), Marco Plüss, Christer Strömholm, John S. Webb

Och givetvis fanns det många fotografer och bildgenrer som jag saknade. Som natur och landskap som alltid är så gott som helt bortglömda i fina kulturella sammanhang. Ändå tror jag att svenska folket tycker bäst om sådana bilder. 

Avslutar med en egen bild som jag tycker passar känslomässigt väl till utställningen. 

Funderingar över en kväll på Moderna Museet

Moderna Museet i Stockholm har fri entré varje fredag mellan 18.00-20.00 till sina samlingar. Ett utmärkt påfund som har varat något år nu. Igår kväll var jag där.

Henri Matisse "Marockanskt landskap" från 1912

Den första bild som riktigt tog tag i mig under kvällens besök var Henri Matisse "Marockanskt landskap" från 1912. Jag tror att jag stod och begrundade det över fem minuter helt stilla. Vilken fantastisk bild! Och fram till ungefär den tiden så skapades många fantastiska verk av konstnärer världen över, det tror jag att de flesta kan hålla med om. Och så hade det hållit på i århundranden.

Hängningen på Moderna är efter en tidsaxel där man ser konstens utveckling och förändring. Mycket bra tycker jag. Det får mig att inse att mina upplevelser av konsten avtar ju mer vi närmar oss nutiden. Är det bara jag som upplever det så? Nutidskonsten känns inte alls lika intressant, varför? Hur många kommer att tycka mycket bra om vår nutidskonst om hundra år? Inte många är min gissning. 

Henri Matisse "Marockanskt landskap" ser minst tio gånger bättre ut på Moderna Museets vägg än på webben. Gå gärna dit själv och se skillnaden.

Oj, oj, vilken makalös kulturnatt det blev!

Oj, oj, vilken makalös kulturnatt det blev! Det var fullt drag i galleriet nästan hela tiden. Två minuter över 18.00 kom de första besökarna och två minuter över 24.00 gick de sista. Jag uppskattar att det kom över tvåhundra personer. Och vädret kunde inte ha varit bättre. Vilken stämning! Superlativen haglade över bilderna! Vilken härlig kulturnatt!

De flesta tog sig god tid att njuta av bilderna från Stockholm kring vattnet som var kvällens tema. Det blev mycket prat om bilderna både på svenska och engelska. Störst uppmärksamhet rönte bilden "Fullmåne över Mariaberget", bilden som inte höll på att bli av. Berättelsen om hur den bild blev till fick jag dra många gånger. Många uppskattade det speciella ljus som jag hade i de flesta motiv. Det är ju ljuset som är det viktigaste i bilderna. Och sedan ska ju mycket, mycket annat till också.

Har du öppet under nästa års kulturnatt också frågade några besökare, för i sådana fall så kommer vi tillbaka igen. Och gick därefter ut i vårnatten med stora leenden.

Se gärna bildspelet Stockholm staden vid vattnet. En hel del av bilderna från kulturnatten finns med där.

Insegling till Stockholm med vy över Slussen och Gamla Stan (klicka för större bild)

Välkommen till mig på Kulturnatt Stockholm 26 april!

Kom och njut av Stockholm kring vattnet! Jag visar ett urval av mina Stockholmsbilder i en specialutställning under Kulturnatt Stockholm lördagen den 26 april 18.00 - 24.00. Det är lätt att bli hemmablind och gå miste om vår huvudstads skönhet. Med mina tränade känsliga ögon för att se omgivningarna kring vattnet har jag under många år byggt upp en stor samling Stockholmsbilder. 

Varmt välkommen!

Läs mer om kulturnatten 2014 på Kulturnatt Stockholms hemsida

Mariaberget på Södermalm i Stockholm med en extra stor fullmåne

Är med - Kulturnatt Stockholm 2014 - alla välkomna!

Tidningen Kulturnatt Stockholm är ute och dimper ned i brevlådan hos alla DN-prenumeranter under lördagsmorgonen. Kulturnatten kommer att göra hela Stockholm spännande den 26 april mellan 18.00 - 24.00. Allt som händer och sker är gratis.

Mitt galleri, Galleri Mats Lindfors, finns med i år på uppslaget för Södermalm som punkt 29. Jag kommer att visa en liten specialutställning med mina bilder från Stockholm kring vattnet. Det har blivit en hel del bilder under åren. Alla är varmt välkomna!

Länk till Kulturnatt Stockholm

Lysande konstrunda i höstens tecken

Det blev ett regnigt uppvaknande på söndagsförmiddagen. Men under två soliga timmar efter lunchen så hann jag med att ta en konstrunda. Siktade först på Gun Gallery, men där var det omhängning och tomt. Där brukar annars det intressantaste i fotografins värld visas tycker jag.

Styrde istället stegen tvåhundra meter åt sydväst till Angelika Knäpper Gallery och klev in ovetandes om vem som ställde ut. Hade lyckan bli helt knockad redan på tröskeln av måleri på allra högsta nivå. Håvard Vikhagens dukar nästan rörde på sig, så levande kändes bilderna. Är bland det absolut bästa jag sett. Vikhagen räknas som en av Norges stora målare får jag senare veta. Han illustrerade fredspriset ett år.

Höstexperiment fotograferat genom ett takfönster hos Galleri Lars Boman

Inom promenadavstånd låg sedan Lars Boman Gallery där det var fullt med måleri av träd i höstskrudar skapade av Robert Terry, en explosion i färg. Härligt att frossa i träd och färgglada löv. Annars brukar konstscenen vara så dyster och sparsmakad för det mesta. Även på Galleri Andersson/ Sandström lyste färgerna starka hos Emma Hartmans landskap eller var det rum. Härligt, härligt.

Tidigare i veckan hann jag med ett kvällsbesök på Fotografiska, men tyvärr så kändes inget speciellt intressant eller inspirerande där. Bara urställningar i dysterhetens tecken. Tungt, tungt. Den ena efter den andra. Jag har svårt för den typen av utställningar nu när vi knuffas mot de långa mörka månaderna.

Båten har seglat upp till sin vintervagga. Nu återstår det att lägga en presenning över och så får jag börja drömma om nästa års seglingar.

Artipelag - en ny läcker konsthall i skärgårdsnatur

I går kväll invigdes Artipelag. En ny läcker konsthall som ligger på Värmdö och som man med fördel också kan ta båten till. Artipelag ligger naturskön skärgård på Hålludden vid Baggensfjärden. Från min brygga på Tyresö är det bara fyra sjömil. Från stan med buss eller bil så tar resan runt en kvart. Första utställningen på Artipelag är "Platsens själ" som öppnar på söndag och håller på till den 30 september.

Det är nog ingen överdrift att påstå att Arkipelag nu är en av de allra finaste konsthallarna i Stockholms län. Kanske den finaste? Tanken som slog mig var att varför kunde inte Moderna Museet ha byggts i den här stilen i stället.

Att få en uppfattning om utställningen under invigningskvällen var dock lite svårt och jag får återkomma dit när det är lugnare och jag har mer tid på mig. Ett av Walker Evans fotografier gjorde kvällens största intryck, så mycket kan jag i alla fall säga. Det fanns en god blandning av olika konsttekniker och både nutida och klassiska verk. Det skall bli mycket spännande att göra ett andra besök på Artipelag när verksamhet har kommit igång på riktigt.

Artipelag konsthall på Värmdö

Artipelag konsthall på Värmdö

Artipelag konsthall på Värmdö

August Strindbergs spår på Kymmendö

Idag är det hundra år sedan August Strindberg gick bort. Ett av hans verk som blev mycket populärt på tv på 60-talet var Hemsöborna. Minns att min pappa satt som klistrad framför rutan.

Till minne av att August Strindberg, visar jag tre bilder från Kymmendö i Stockholms skärgård där Strindberg höll till under sju somrar. Där byggde han en egen skrivarstuga som står kvar än idag. Och det gör även dasset som han brukade.

Huset där "Madamde Flod" i Strindergs "Hemsöborna" bodde i. 

Dass på Kymmendö 

August Strindbergs skrivarstuga på Kymmndö

Så himla Helena Blomqvist bra!

Första gången som jag såg Helena Blomqvist med "First women on the moon" på Centrum för fotografi 2003 så kändes det som en ny svensk fotostjärna var född. Och svenska fotostjärnor föds inte ofta. Kanske en gång på tio år.

Helena Blomqvist ofta surrealistiska bildvärld får mig att tänka på Fellini, Cindy Sherman och John Bauer. Bilderna tränger in i mitt undermedvetna och kittlar, roar och skrämmer. Öppnar upp nya perspektiv i mitt inre.

I fredags öppnade Fotografiska en utställning med bilder ur Helena Blomqvist verksamhet "Stories from another world". Jag hade förmånen att gå på vernissagen kvällen före. Och visst var det bra. Så himla Helena Blomqvist bra! Mina höga förväntningar infriades med råge. Jag får räkna henne till en av Sveriges tio bästa fotografer.

Nu hoppas jag att hon kommer att få möjligheten att ställa ut internationellt. Jag tror att det skulle gå mycket bra för henne ute i den stora världen där fotografi och kultur ändå värderas på ett annat sätt än i Sverige. Undrar hur "stor" hon skulle ha varit om hon hade varit född och verksam i USA? Kan inte låta bli att undra över det.

Som en rolig överraskning fick jag veta att Helena har skaffat sig en liten studio i närheten av min. Jag kände den förra innehavaren som klädde ut sig till mus, sjöng och underhöll barn. Det känns extra roligt att Helena nu har flyttat in just där med sina kaniner och andra figurer. Att fantasin får leva vidare där.

Utställningen på Fotografiska håller på till 3 juni 2012. Men jag hade gärna velat att den skulle hängt där betydligt längre.

En bild med typisk Helena Blomqvist känsla.

Kulturnatten på Nationalmuseum var mycket trevlig

Tillbringade Kulturnatten på Nationalmuseum. Det var knökfullt med folk i alla salar och alla verkade stormtrivas. Förra året passade jag på att besöka Stadshuset under Kulturnatten. Kulturnatten är ett utmärkt påhitt och får ut folk som upptäcker nya saker och platser som dom annars sällan besöker tror jag. Hoppas på en fortsättning nästa år. I år skall det totala besökarantalet ha varit mycket nära 100.000 deltagare.

Kulturnatten på Nationalmuseum.

Det finns ingen känd svensk fotograf

Det finns ingen känd svensk fotograf. Det finns ingen känd svensk konstnär. Ingen att räkna med i alla fall. Välj ut hundra människor med slumpens hjälp i Sverige och be dom nämna en nu levande svensk fotograf eller konstnär. Jag tror att de flesta skulle få det mycket svårt att komma på någon. Men nästan alla skulle lätt kunna nämna en svensk idrottsman, skådespelare eller artist. Varför är det på det så? Är det på samma sätt i t.ex. Frankrike, Tyskland och England? Eller är det utmärkande för Sverige att det är så svårt för bildkonsten? Det är sådant jag funderar över ibland. Det kanske till och med var bättre för hundra år sedan. Men vi kanske bara får det vi förtjänar. I kväll blir det melodifestival. Stort spektakel med två miljoner tittare. Garanterat fritt från högre kvalitet och smakfullhet.

Utställning - fantasifull Max Magnus Norman

Efter besöket på Galleri Kontrast i lördags knallade jag vidare upp på Hornsgatspuckeln. Lockades snart in av mycket fanatasifullt och spännande måleri och skulptur på Galleri Ekvall+Törnblom. Där slog det minst sagt gnistor av verken. Konstnären Max Magnus Norman ställde ut och mina ögon fick en välbehövlig vitamininjektion. Det var länge sedan jag jag såg något så överraskande bra. Humor, fantasi och ironi sprängde de normala sättet att se. Oj, vad befriande skönt se gränserna flyttas i nya riktningar. Tråkigt nog så slutar utställningen redan idag. Jag hade tur som fick se den.

En del undrar varför jag går och ser annat än fotografi och vad jag kan få ut av det när jag själv är fotograf. Den största anledningen är att jag gillar att se all slags bildkonst och andra konstformer. Det känns inspirerande och utvecklande att ta in det som ligger utanför fotografins värld. Förhoppningsvis kan det kanske också göra mig till en bättre fotograf. Om inte annat är det ofta väldig givande och trevligt. Jag tror stenhårt på att man skall försöka se annat än det man själv håller på med. Annars är jag rädd för att man hamnar i en slags rundgång och slutar att utvecklas.

Market Art Fair 2011 - så många fina bilder

Topi Ruotsalainen - Galleria Heino / Helsingfors

Market Art Fair 2011 äger rum nu under helgen och det var mycket länge sedan jag såg sådana mängder av bra konst på tre timmar som idag på Konstakademien. 39 av de bättre gallerierna i Norden visar upp ett urval av sina konstnärers verk.

Jag kom dit vid fyra och blev stressad av att tiden gick för fort. Tre timmar gick i ett huj. En del bilder plåtade jag av men det var hur många som helst som jag inte minns vem som var konstnären eller vilket galleri det tillhörde. Jag hade behövt tre timmar till minst för att kunna smälta och få lite ordning på vad jag hade sett. Här är i alla fall ett litet urval av det bästa från utställningen.

Yves Marchand and Romain Meffre - Gun Gallery

Michael Reisch - Peter Lav Gallery

Cooper & Gorfer - Christian Larsen

Galleri Nils Staerk / Köpenhamn

Nej, han fick tyvärr inte vara med. Han stod och deppade på Katarinavägen.

Snowman

Allergi mot medelmåttiga bilder?

Vet inte vad som har hänt med mig. Jag tror att jag har börjat utveckla en allergi mot medelmåttiga bilder. Det började nog efter en makalöst fin utställning på Gun Galley på sensommaren förra året. En av dom bästa jag någonsin sett. Jag skrev om vernissagen på bloggen. Det var Yves Marchand och Romain Meffre som ställde ut "Ruins of Detroit". Efter att ha sett dom bilderna var det som jag fick ett nytt inre riktmärke för fotografi. Nu kan jag nästan aldrig se något som duger längre. Det mesta tycks mig bara vara medelmåttigt och ointressant.

De flesta svenska fotografers bilder höjer sig ytterst sällan över medelmåttigheten numer, tyvärr. Det hjälper inte hur framgångsrika dom blir här hemma i olika sammanhang. För mig fungerar bilderna oftast inte. Sorry.

Vi lever i ett litet land och det märks på många sätt när vi ska jämföra oss med resten av världen. Det är inte många av oss som håller måttet. Att vi har en rådande kulturfientlighet gör inte saken bättre. Ibland får jag god lust att emigrera. Men det finns dåligt med svenska skärgårdar på andra håll.

Bilden på Katarina Hissen är från en många timmar lång promenad under dagen. Jag kunde inte komma mig för att gå in i ett endaste galleri. Inget verkade intressant. Håller jag månne på att förvandlas till en elitistisk bildsnobb? Den som lever får se.

Fotoboomen kommer snart att börja mattas av

Snart kommer det rekordstora fotointresset att börja mattas av. Bild och fotoboomen kommer att plana ut och sedan dyka nedåt. De nya digitalkamerorna gjorde det lätt och kul att plåta, men snart kommer många att tappa intresset när framgångarna inte kommer. Och nyhetens behag är över. De kommer att inse att det inte är så lätt att ta bra bilder och ge upp. Att de mesta är roligt i början tycker de flesta, men att ha den envishet och uthållighet som krävs i längden brukar det vara sparsamt med. Vi får se hur det blir, men det är min förutsägelse. Bara de bästa och envisaste kommer att fortsätta. Har börjat att känna en viss avmattning hos de som skriver bloggarna som jag följer. Kanske också ett tecken i den riktningen.

Slutade under dagen att "gilla" Fotografiska på Facebook. Jag kom på mig själv att jag aldrig har blivit speciellt glad över deras inlägg. Dom är kommersiella och stora och måste skrika högt och skrytigt i kommunikationen med sina besökare. Vara kaxiga. Det har givit mig en slags läbbig TV4-känsla och det är inte bra. För kommersiella och opersonliga för min smak. Så blir det lätt när man vill nå massan. Men dom har ju ändå 80.000 följare som hurrar och "gillar" det mesta som dom gör. Mig lär dom inte sakna.

Undrar hur fotoscenen i Stockholm kommer att se ut om tre år? Det kommer nog att hända saker...

Helsåld på Niki de Saint Phalle - en av de riktigt stora

Min beundran för Niki de Saint Phalles konst blir bara större och större. Jag tycker att hon borde räknas bland dom riktigt stora 1900-tals konstnärerna. Men istället så är hon sorgligt underskattad. Hennes stil var helt hennes egen och går inte att fånga in i en mall. Den verkar inte haft några gränser, den var maximal fantatsi. Allt var möjligt.

Niki de Saint Phalle, 1930 - 2002, var självlärd. Hon var fotomodell i eliten men fick ett nervsammanbrott och botade sig själv med att bli konstnär. Tidigt i sin karriär började hon att skjuta fram konst med gevär och på så sätt få ut sin aggressivitet som hade byggs upp sedan barndomen. Några år senare syntes inte några spår av aggressiviteten längre. Det blev kärlek, livslust och värme i stället.

Några av hennes skulpturer med namnet "Paradiset" finns utanför Moderna Museet i Stockholm. Dom har jag beundrat ända sedan jag var barn, men trott att de var gjorda av Jean Tinguely, hennes partner.
Länk till Niki de Saint Phalles officiella webbsida.

På YouTube finns en dokumentär om henne på nio avsnitt. Detta är nummer 1. Varsågod, njut!

Fenomenet Lars Lerin skapade folkrusning på galleriet

Akvarellmålaren Lars Lerin skapade folkrusning på Galleri Knäpper igår. Jag trodde att det var en pågående vernissage, men den var för en månad sedan. Det var i stället näst sista dagen på hans utställning "A Certain Amount of Light" och många, många intresserade tog tillfället i akt att se de gigantiskt maffiga akvarellerna.

En publikmagnet, det är precis vad konstlivet i Sverige behöver, med konst som tilltalar en bredare publik, inte bara svårt och otillgängligt. Det var nog runt hundra besökare samtidigt med mig. Jag undrar om det finns någon annan svensk konstnär som har ett så stort publikt intresse? En ren njutning att se så bra och välgjorda bilder bli så uppskattade. Helt fenomenalt.