Första gången som jag såg Helena Blomqvist med "First women on the moon" på Centrum för fotografi 2003 så kändes det som en ny svensk fotostjärna var född. Och svenska fotostjärnor föds inte ofta. Kanske en gång på tio år.
Helena Blomqvist ofta surrealistiska bildvärld får mig att tänka på Fellini, Cindy Sherman och John Bauer. Bilderna tränger in i mitt undermedvetna och kittlar, roar och skrämmer. Öppnar upp nya perspektiv i mitt inre.
I fredags öppnade Fotografiska en utställning med bilder ur Helena Blomqvist verksamhet "Stories from another world". Jag hade förmånen att gå på vernissagen kvällen före. Och visst var det bra. Så himla Helena Blomqvist bra! Mina höga förväntningar infriades med råge. Jag får räkna henne till en av Sveriges tio bästa fotografer.
Nu hoppas jag att hon kommer att få möjligheten att ställa ut internationellt. Jag tror att det skulle gå mycket bra för henne ute i den stora världen där fotografi och kultur ändå värderas på ett annat sätt än i Sverige. Undrar hur "stor" hon skulle ha varit om hon hade varit född och verksam i USA? Kan inte låta bli att undra över det.
Som en rolig överraskning fick jag veta att Helena har skaffat sig en liten studio i närheten av min. Jag kände den förra innehavaren som klädde ut sig till mus, sjöng och underhöll barn. Det känns extra roligt att Helena nu har flyttat in just där med sina kaniner och andra figurer. Att fantasin får leva vidare där.
Utställningen på Fotografiska håller på till 3 juni 2012. Men jag hade gärna velat att den skulle hängt där betydligt längre.
 |
| En bild med typisk Helena Blomqvist känsla. |
