Brassai på Moderna museet

Igår var sista dagen för Brassai på Moderna museet. Jag var där sent på eftermiddagen och kollade in utställningen. Att få se riktiga printar tog nästan luften ur mig. Som hypnotiserad stod jag där länge framför varje enskild bild. Små bilder med dagens mått. Men vilka bilder! Hantverket var bättre förr. Tur att jag hann med att se utställningen, den hade jag inte velat missa. Vilken upplevelse! Det skulle vara roligt om denna typ av större fotoutställning skulle kunna ske lite oftare. Att det ska behöva gå fyra fem år mellan är lite för långt.

Lite om Brassai (1899-1984). "Han började fotografera på allvar runt 1930, delvis inspirerad av landsmannen André Kertész. Hans genombrott kom med boken Paris de nuit (Paris by Night, 1933), som skildrar stadens nattliga liv: dimmiga gator, barer, bordeller, prostituterade, brottslingar, konstnärer och vanliga människor."

Brassai på Moderna museet 2016

”Arch” av Ai Weiwei - spännande skulptur på Strömkajen

En för mig ny skulptur hade dykt upp på kajen framför nationalmuseet, omöjlig att missa, ”Arch”, av konstnären Ai Weiwei, tretton meter hög. Den invigdes i juni 2022 och skulle bara stå där i ett år, men den står kvar fortfarande. Många förbipasserande blev nyfikna och gick igenom portalen med speglarna. Jag började genast att tänka på hur jag skulle kunna fotografera den på ett intressant sätt. Jag tog några bilder, men kände mig inte nöjd. Istället så gick jag in på Nationalmuseum och tittade på utställningen Romantiken - ett sätt att se. 

När jag kom ut några timmar senare hade mörkret sänkt sig över staden fast klockan bara var 16.10. Jag drog som en magnet till speglarna vid portalen i mitten på skulpturen. Nu var ljuset betydligt mer intressant. Gamla stan och Slottsbacken lyste i mörkret på andra sidan Strömmen och speglades i vattnet. Det var på gränsen att jag kunde ta bilden på fri hand. Tio minuter till och det hade blivit för mörkt.

Om utställningen Romantiken - ett sätt att se, på Nationalmuseum, finns det inte mycket positivt att säga tyvärr. En rörig utställning som borde ha hade kunnat blivit så mycket bättre med det temat. Den blev en besvikelse.

Hemsida: matsphoto.art

”Arch” av konstnären Ai Weiwei på Strömkajen i Stockholm.

Vad är konst?

Vad är konst? Den eviga frågan som många funderar på. Men som ingen har något riktigt bra svar på. Jag tittade på Sverige med Ernst Billgren som gäst. Han har ju fördjupat sig mycket i frågan om vad som är konst. Det lutar åt att konst kan vara vad som helst. Konst har blivit ett så vitt begrepp att det nästan är meningslöst att använda. Det gör mig deprimerad att tänka så.

Konst har blivit alldeles för mycket intellektuella idéer och tänk för min smak. Den konceptuella nutidskonsten når mig inte på djupet på det sätt som jag vill att konst ska kunna göra.

Nu var jag ju inte på konstmässan Art Basel Miami Beach 2019 där verket ”Comedian” visades. Men jag kan mycket väl tänka mig hur verket såg ut och upplevdes på plats. Jag har ätit bananer och även använt silvertejp. Det har nog dom flesta gjort. Idérätten till att få tejpa fast en banan på väggen såldes för över en miljon per styck, editionen var 3, alla såldes. Ja, vad säger man om det? Hur mycket skicklighet och erfarenhet behövdes till att skapa det verket? En fyraårig konstutbildning? Nä, en femåring hade klarat det. Men kul och underhållande, visst. Men konst? Inte för mig. Inget som berör.

Jämför det med att betrakta en målning av Edvard Munch. Eller det lilla självporträttet på nationalmuseet av Rembrant. Att det är konst håller nog de flesta med om. De berör.

Detta var två ytterligheter ställda mot varandra som jag tog som exempel för att tydliggöra vad jag menade med det numera breda konstbegreppet.

För mig har konst som berör och påverkar mig på djupet främst att göra med bild, målningar, teckningar, akvareller, grafik, fotografier mm. Jag är en bildmänniska. Där kan man hitta dimensioner dit text aldrig kan nå. Det är en egen värld med sina unika kvaliteter.

Om allt är konst så föreslår jag att en av salarna på Moderna museet gör om till tennisbana. Jag kanske skulle försöka att sälja den idén till MM för en miljon. Verket kan heta, Game set match.

För mig är konst är något som helst inte kan eller ska upplevas eller beskrivas på något annat sätt.

Ett självporträtt med hjälp av Ernst Billgrens lekfulla verk. Fotograf Mats Lindfors.

Berget i Tyresö där Prins Eugen målade "Sommarnatt"

 Inte långt från Tyresö slott ligger berget där Prins Eugen satte upp sitt staffli och målade verket "Sommarnatt" år 1895. Utsikten därifrån över Albysjön är helt bedårande. För något år sedan råkade jag hitta den platsen mest av en slump. Jag hade länge tänkt att återvända dit och ta några bilder sedan dess. Och vad skulle inte vara bättre än att ta några bilder på senvåren i skarpt eftermiddagsljus. I ett helt annat ljus än vad Prinsen hade målat i för 126 år sedan. Med skira nyutslagna björkar. Det tyckte jag verkade vara en mycket intressant utmaning. Sagt och gjort, i veckan så besökte jag berget där Prinsen stod med sitt staffli. Jag trodde dock att ljuset var för hårt och skarpt och skulle resultera i helt ointressanta bilder. Men jag hade fel. Jag känner mig riktigt nöjd med de två bilderna. 

Prins Eugens "Sommarnatt" ägs av Nationalmuseum men hänger på Waldemarsudde. Så här skrev Prinsen om naturen i Tyresö. ”Om jag ändå kunde få visa er naturen härute. Den är tjusande, rik och omväxlande. Den har Danmarks leende lövskogsprakt och Norges kraft och rörliga terränger. Här finns stora fjärdar, och små insjöar, som skimrar fram mellan träden, var man går. Granskog och klippor växlar med gröna ängar med askar och ekar, så att Bellman inte kunde begära bättre.”

Se gärna fler av mina bilder från Tyresö norra Uppland i albumet Tyresö i Stockholms skärgård på min hemsida.

Alla bilder går att beställa som fotokonst på högkvalitativa fotoprintar. Jag har över tjugo års erfarenhet av att sälja fotoprintar som fotokonst. Drev ett eget galleri med min fotokonst på Södermalm I Stockholm i dryga sju år. Bilderna går att finna hela Sverige och i flera av världens länder.

Albysjön i Tyresö - från platsen där Prins Eugen målade "Sommarnatt" 1895

Albysjön i Tyresö - från platsen där Prins Eugen målade "Sommarnatt" 1895

Allt fler väljer min fotokonst på canvastavlor

Inget är roligare att uppleva än när folk blir glada och lyckliga av mina bilder. En nyframtagen canvastavla med motiv från Kallskär i Stockholms ytterskärgård stod nyss i min studio och väntade på sin nya ägare. Glädjen blev stor när kunden fick se sin beställda canvastavla.

Allt fler väljer min fotokonst på canvastavlor. Dom är uppspända på en spännram och klara att bara hänga upp på väggen. Signerade och numrerade på baksidan.

Nu är det dags att erbjuda min fotokonst på canvastavlor i ytterligare två storlekar. Färdiga att bara hänga upp på väggen.

Nu kan du välja mellan de fyra storlekarna: 50 x70 cm, 70 x100 cm, 80 x120 cm och 100 x150 cm. Prisuppgifterna finns på min hemsida vid respektive bild under "Köpa fotokonst".

Se mer fotokonst från Stockholms skärgård

Lite om konsten att se en bild utan att tänka alls

Ecke Hedbergs ateljé i Tallbo

Vi var på besök i Ecke Hedbergs konstnärshem i Tallbo för några dagar sedan. E hade ofta pratat om att göra ett besök där, för det är en konstnär hon tycker mycket om. Besöket där var mycket intressant och givande. Huset låg också i ett mycket vackert landskap. Jag passar ofta på att inspireras av måleri när chansen ges. Det ger en bra träning i bildseende.

Efter besöket i konstnärshemmet så gjorde sig ett trängande behov sig påmint. Jag gick lite avsides i naturen och gjorde det jag skulle. (Grässlänten tog ingen skada.) Och utan att ens tänka det minsta lilla alls så uppenbarade sig en bild rakt framför mig. Jag tog upp kameran och tryckte av. Är bilden påverad av måleriet?

Jag rekommenderar vart att göra ett besök i Tallbo för ett besök i Ecke Hedbergs konstnärshem!

Från Tallbos hemsida: Ecke Hedberg räknas som en av det tidiga 1900-talets mer betydande svenska landskapsmålare och nämns ofta tillsammans med prins Eugén, Nils Kreuger, Carl Larsson och Anders Zorn. Ecke kallas inte helt oförtjänt för "Gästriklands konstnärlige upptäckare".

En bild från naturen vid Tallbo, Ecke Hedbergs konstnärshem.

Prins Eugens "Molnet" med fint sällskap

Sedan länge hänger Prins Eugens målning "Molnet" på Waldemarsudde. En sommarkväll när jag passerade förbi på andra sidan vattnet så hade tavlan fått fint sällskap. En samling mycket bulliga och fina moln hängde över konsthallen. Som om Molnet-tavlan ville ha sällskap. En rolig bild blev det tycker jag. Om man vet att "Molnet" finns därinne.

Prins Eugen målade Molnet en sommar när han bodde vid Tyresö Slott. Och är hans kanske mest kända målning. Läs gärna om "Molnet" på konsthallens Waldemarsuddes hemsida.

Genom en tillfällighet så har jag bott i Slottets närhet i över trettio år. När jag flyttade ut till Brevikshalvön visste jag inte att Prinsen och flera konstnärer hade vistats många somrar vid Tyresö Slott för ca. hundra år sedan. Men det tog bara något år så fick jag lära mig det. Och sedan dess har Prins Eugens måleri inspirerat mig mycket.

Moln på besök vid Prins Eugens Waldemarsudde

Varför pratar ingen om den viktiga rytmen i bilder?

En dag kom det in en man i galleriet och tittade på mina bilder. Det var på den tiden då jag hade ett galleri på Södermalm i Stockholm. Han granskade bilderna med stort intresse och sade att jag hade en så fin rytm i mina bilder. Och så frågade han vilken konstutbildning jag hade. När jag svarade ingen alls så såg han lite lätt chockad ut. Han var själv utbildad konstnär.

Det var då jag blev medveten om att det finns rytm i bilder. Det var något jag hade förbisett helt. Det hade ingen någonsin tagit upp i böcker och artiklar som jag läst om fotografering. Det fick mig att se bilder på ett nytt sätt. Men ändå så hade jag helt omedvetet hittat fram till rytmen. Så oerhört intressant och lärorikt att få veta!

Nu tycker jag mig ofta se att det som skiljer ut bra bilder mot mindre bra att de bra bilderna har en rytm. Det får kanske bilder att svänga och kännas lite som musik.

Det är sällan jag hittar någon som har skrivit om rytm i bilder. Men nyligen så hittade jag en intressant text. Läs gärna "Why rhythm makes this photo rock".

Hoppas att kan du känna rytmen i en av mina senaste bilder, fotograferad under hemresan från Kullaberg vid Vättern i lördags?

Höstvy vid Vättern nära Gränna.

Intryck från "Ett sätt att leva" på Moderna museet 2014

Ett sätt att leva - heter höstens fotoutställning på Moderna museet. Svensk fotografi från Christer Strömholm till idag. Jag besökte den knökfulla vernissagen. Bara för att få bekräftat att mitt seende tydligen inte är i takt med tiden.

När jag sett något riktigt bra brukar jag oftast fotografera lite på väg från utställningen. Det blev inga bilder denna gång. Jag hade blivit mer konfunderad än inspirerad. Först det positiva. Jag upplevde Christer Strömholms bilder som oväntat bra, bättre än jag hade tyckt tidigare. Och Anders Petersens tidiga bilder var mycket fina. Där fanns en enkelhet och känslighet som jag tyckte om. Inget krångel. Inget manér. Bara det viktiga.

Men med årtiondenas gång hände något. Det enkla, det hudnära, det känsliga försvann. I stället har en hårdhet vuxit fram. Lättast ser man det i Anders Petersens utveckling där människorna ser ut som gjorda av plåt i dom senare bilderna. All känslighet är som bortblåst. Vad har hänt? Och sedan andra fotografers sökande efter filterliknade effekter och manér. Där man oftast misslyckas att få till det enligt mitt sätt att se.

En kort uppräkning av de fotografer som jag uppskattade mest på just denna utställning:
Anna Clarén (självporträttet) Agneta Ekman, Kenneth Gustavsson, Eva Klasson, Anders Petersen (Café Lemitz), Marco Plüss, Christer Strömholm, John S. Webb

Och givetvis fanns det många fotografer och bildgenrer som jag saknade. Som natur och landskap som alltid är så gott som helt bortglömda i fina kulturella sammanhang. Ändå tror jag att svenska folket tycker bäst om sådana bilder. 

Avslutar med en egen bild som jag tycker passar känslomässigt väl till utställningen. 

Funderingar över en kväll på Moderna Museet

Moderna Museet i Stockholm har fri entré varje fredag mellan 18.00-20.00 till sina samlingar. Ett utmärkt påfund som har varat något år nu. Igår kväll var jag där.

Henri Matisse "Marockanskt landskap" från 1912

Den första bild som riktigt tog tag i mig under kvällens besök var Henri Matisse "Marockanskt landskap" från 1912. Jag tror att jag stod och begrundade det över fem minuter helt stilla. Vilken fantastisk bild! Och fram till ungefär den tiden så skapades många fantastiska verk av konstnärer världen över, det tror jag att de flesta kan hålla med om. Och så hade det hållit på i århundranden.

Hängningen på Moderna är efter en tidsaxel där man ser konstens utveckling och förändring. Mycket bra tycker jag. Det får mig att inse att mina upplevelser av konsten avtar ju mer vi närmar oss nutiden. Är det bara jag som upplever det så? Nutidskonsten känns inte alls lika intressant, varför? Hur många kommer att tycka mycket bra om vår nutidskonst om hundra år? Inte många är min gissning. 

Henri Matisse "Marockanskt landskap" ser minst tio gånger bättre ut på Moderna Museets vägg än på webben. Gå gärna dit själv och se skillnaden.

Riktigt enkelt är många gånger bäst

Man behöver inte krångla till det. Bra bilder ska helst vara enkla. Enkelt är många gånger bäst. Och det går alldeles utmärkt att fotografera hemmavid.

Hur många gånger har jag inte kommit ned till Kalvfjärden under de trettiotre år jag har bott på Tyresö-Brevikshalvön. Det borde vara omöjligt att fortsätta att ta nya bilder där. Bilder som blir bra.

Många fotografer reser ständigt till nya platser världen över i jakt på nya bilder. Men inte jag. Jag håller mig till Stockholms skärgård, där jag har fotograferat i tjugofem år nu. Det har en fördel att lära sig ett område och följa dess årstider, stämningar och förändring. Hitta en ny bildvinkel på samma plats man stått så många gånger tidigare. Eller att går trehundra meter till vänster för att hitta något nytt.

För ungefär hundra år sedan fanns en liten konstnärskolloni som höll till vid Tyresö Slott tvärs över fjärden. Förra året var den en utställning om de konstnärerna på Prins Eugens Waldemarsudde. Det känns väldigt inspirerande att gå där med kameran i samma område där så mycket fin konst redan har skapats.

Se fler bilder från Tyresö-Brevik

Kalvfjärden sedd från Tyresö-Brevik i Stockholms skärgård. 

Vad finns där? Är mobilbilden det nya stora?

Ibland kommer en bild bara till mig. Den bara finns där. Vart än jag befinner mig. Landar i min blick. Det finns något i den som intresserar och kittlar. Då tar jag upp mobilen tittar och trycker. Sedan öppnar jag den i Instagram och gör en snabb beskärning och jag kanske väljer något filter som förstärker känslan som jag har. Så lägger jag ut den på nätet och känner mig mycket nöjd.

Senare under dagen så går jag tillbaka till bilden och tittar på den igen för att närmare studera vad det var jag såg. Och det är alltid jätteintressant. Var var det jag såg?  Vad döljer sig där?

Är mobilbilden det nya stora? Det som introducerar möjligheten att skapa och uttrycka sig med bilder? Det som kommer att skapa de nya fotograferna?

Jag älskar bra bilder och jag bryr mig egentligen inte om hur de kommer till.

Bilden "Sliding door" tog jag på Magasin 3. Vad döljer sig där?

En riktig riktig toppstart på veckan

Det var en riktigt bra start på veckan. Jag fick leverera de tre beställda bilderna till Ericsons gamla direktionsvåning högst upp på 12:e våningen vid Telefonplan under måndagen. En riktig topplacering kan man säga, på flera sätt. En synnerligen speciell plats i svensk företagshistoria. Det känns väldigt, väldigt roligt att ha fått vara med att utsmycka den våningen. Jag önskar Executives’ Global Network som har flytt dit lycka till!

En av bilderna som sitter där är "Fisketuren" från Kallskär i Stockholms skärgård. Uppdelad på tre canvasdukar och uppspända på kilram. 

Utan att jag ägnat saken en tanke så börjar jag nog nu närma mig etthundra platser som jag har utsmyckat. Min största bild finns på fartyget Birka, bilden är hela trettio meter bred. 

"Fisketuren" fotografi på canvas från Kallskär i Stockholms skärgård

Utsmyckningar till två företagsentréer

Idag blev det en dag för stora bildleveranser. Och det är alltid härligt att få leverera. Två av bilderna ska utsmycka företagsentréer.

Det extra roliga i sammanhanget är att en av bilderna är fotograferad nära min bostad på Tyresö-Brevik, vid Kalvfjärden. Och nära det område, Tyresö slott, där Prins Eugen höll till om somrarna för drygt hundra år sedan. Platsen där flera av hans kända målningar kom till.

Mitt fotografi från Kalvfjärden påminner kanske lite om Prinsens måleristil. Det är en ynnest att bo i ett så vackert och spännande landskap som Tyresö-Brevik. Och det har jag gjort nu i över trettio är. Bland det första jag fick veta när jag flyttade hit var att Strindberg hade varit uppe på berget bakom mitt hus som sjuttonåring och upptäckt Stockholms skärgård. Och det kom ju jag också att göra kan man säga.

Vår vid Kalvfjärden Tyresö-Brevikshalvön i Stockholms skärgård.

Omvägen till mina egna bilders förtjänster

Under lördagen tog jag mig en gallerirunda i konstkvarteret vid Hudiksvallsgatan. Nu finns det nio gallerier där och flera är Stockholms främsta. Visst var det trevligt att gå där och titta. Och visst hade två av gallerierna, Nordenhake och Larsen riktigt, riktigt bra bildkonst. Men ändå så ville inte riktigt den där riktiga kicken infinna sig. Det var stort, tungt och överbelastat, lite ansträngt på något sätt. Det passade inte mig för dagen. Jag ville ha lätthet. Något enkelt och okomplicerat. 

Väl hemma fick jag se en av mina egna bilder. Men det var ju precis det jag ville se. Där fick jag äntligen kicken. Jag hade gått över ån efter vatten.  

Faluröda sjöbodar på Landsort i Stockholms skärgård. 

Överraskande kul och riktigt bra vårsalong 2014

Vårsalongen 2014 på Liljevalchs konsthall i Stockholm. 

Det gäller att skaffa inspiration och omväxling när man som jag fotograferar och jobbar med nästan uteslutande skärgårdsbilder. Så att besöka Vårsalongen i år var en alldeles utmärkt idé.

Det började dock motigt med nära kulingmotvindar och tvågradigt regn på promenaden till Liljevalchs konsthall. Och väl framme kröp kön långt ut på trottoaren.

Men det var mödan värt. Just omväxlande var vad året vårsalong var. Jag har sällan sett så mycket bra på en och samma gång. Jag tyckte mer än hälften var bra till mycket bra. Det har jag aldrig varit med om på tidigare vårsalonger. Jag har inte gått varje år ska jag kanske tillägga.

Den som mest är ute efter att se bra fotografi göre sig icke besvär. Endast ett fotografiskt verk av runt tio gjorde ett bra intryck på mig, Jens Anderssons skatebordåkare "On my way #3".

Men som sagt det fanns så otroligt mycket annat bra där att se så ett besök är högst rekommenderat.

(Bilden plåtad med mobilen)

Fint kring Fyrisån i Uppsala

Det var ju mycket fint i Uppsala. Trots att det var höst. Hade varit där massor av gånger på genomresa men helt missat det fina kring Fyrisån. Denna gången var målet Uppsala och Helena Blomqvist jättefina utställning i Bror Hjorts hus. Jag kan varmt rekomendera en tripp dit, se utställningen och ta en promenad kring ån.

Fint kring Fyrisån i Uppsala

Fint kring Fyrisån i Uppsala

Min fotografi säljer rekordbra i höst!

Jätteroligt! Min fotografi säljer rekordbra i höst. Höstarna har tidigare alltid fått bildförsäljningen till fototavlor att minska. Men glädjande nog inte detta år. Och just dom stora bilderna har gått bra i galleriet, numrerade i begränsad upplaga och signerade. Vi får se om det håller i sig när snön börjar falla. Hoppas det.

Förra veckan var hektisk. Jag hängde en utställning på ett företag på måndagen. Kontaktpersonen på konstföreningen blev helnöjd och många positiva kommentarer hördes. Jag hängde tjugo bilder. Femton i storleken 40 x 50 cm med vit ram där jag satte priset 1000 kr på osignerade med fri upplaga.  Tre bilder 70 x 100 cm,  printar hängda med klämmor och två ramade i svarta ramar 50 x 70 cm.

Min tanke var att bilderna med vita ramar ska vara lättplacerade och till ett överkomligt pris. Som kan bli spontanköpta utan så mycket funderingar. Vi får se om jag tänkte rätt.

Nedan, ett exempel, "Kallskärs hällar" med vit ram 1000 kr. Osignerad - fri upplaga. Välkommen att beställa och hämta i mitt galleri!

Skärgårdstavla med vit ram "Kallskärs hällar" från Stockholms skärgård - © fotograf Mats Lindfors

Ett kort besök på Arholma och lite annat

Lägger plötsligt märke till att det har gått tio dagar utan att jag skrivit något på bloggen. Vart har tiden tagit vägen? Vad är det som händer? Jo, massor, så därför har jag inte hunnit med.

Allt kan jag inte berätta ännu, men att jag tagit upp båten och hunnit med att besöka Arholma längst uppe i norra skärgården kan jag säga. Och så är en ny webbsida under uppbyggnad som kommer att bli något alldeles extra. Det är mycket jobb kvar innan jag kan presentera den. Och en utställning skall hängas på måndag.

Besökte Arholma en underbar höstdag med sol och klarblå himmel. Åt lunch i Norrtäljes gästhamn som har en vidunderlig utsikt. Hösten visade sig från sin vackraste sida på den smala krokiga vägen mot Simpnäs brygga.  Njöt stort av den svindlande utsikten från Arholma båk där jag skulle hjälpa vännen Leif med att plocka ned hans akvarellutställning. Och alltid trevligt att träffa Christer som har hand om båkens verksamhet.

Allt det vackra till trots, eller kanske just därför, det gick inte att ta några bilder som skulle bli intressanta. Det fick räcka med några exponeringar när jag kom tillbaka med passbåten till Simpnäs och skymningen var djup. Arholma är en verkligt fin ö att besöka, synd bara den ligger lite långt bort för dagsutflykter. Fram och tillbaka gör en trettio mil. Tack till Lasse som var trevligt sällskap på resan.

Förtöjningsring vid Simpnäs brygga i Roslagen. 

Carl Milles skulptur vid Nacka strand

Skur efter skur, efter skur, efter skur i torsdags så åkte jag till Nacka strand för ta en liten promenad och komma ut lite. Slängde iväg ett skott på en solnedgångshimmel lite motvilligt, men anade kanske ändå att det fanns något där som hade laddning. Och när man anar skall man ta bilden har jag kommit till insikt om.

Carl Milles skulptur "Gud fader på himmelsbågen" vid Nacka strand