Men är det inte Yngve Gamlin?

Men är det inte Yngve Gamlin? I övre tonåren hängde jag mycket på Gröna Lund med min kamera. Nyligen återupptäckte jag en print i mina samlingar som fick mig att dra extra på smilbanden. Och jag upptäckte då också vem jag hade fotograferat, Yngve Gamlin. Lite om den färgstarke Yngve Gamlin. På 1950-talet blev han en central figur i Povel Ramels Knäppupp-revyer och filmer som manusförfattare, regissör och skådespelare. Han medverkade också i den satiriska TV-serien Skäggen och skrev bland annat den ökända monologen ”Bunta ihop dom” tillsammans med Beppe Wolgers. Även inblandad i Hylands Hörna och mycket annat. På bilden är han drygt fyrtio år. Han ska vara den som myntade begreppet ”kändis”.

Yngve Gamlin kör radiobil på Gröna Lund. © Mats Lindfors

Stadshuset i Stockholm mellan fartyg vid kajen

Två och en halv månad tog det för att allt skulle stämma. Hittade bildvinkeln vid vårdagjämningen. Men sedan har det blåst och blåst och blåst för mycket. Men i måndags så stämde det. Det har tagits hur många bilder som helst på Stadshuset i Stockholm under åren. Men jag ville komma med en sjöstads-inramning från Södermalm. Tyckte om inramningen mellan den svarta fören och den vita aktern.

Beställ fotot på min hemsida

Stadshuset i Stockholm mellan fartyg vid kajen på Södermalm. 

I en lite annan bildvinkel i panoramaversion.

Beställ fotot på min hemsida

Stadshuset i Stockholm mellan fartyg vid kajen på Södermalm.

Skärgårdskryssaren Beatrice Aurore vid Stadshhuset

Vid en seglingstävling på Riddarfjärden i början på september 2005 hade jag turen att kunna ta några bilder på skärgårdskryssaren Beatrice Aurore med stadshuset som bakgrund. 

Beatrice Aurore är en svensk bermudariggad skärgårdskryssare på 150 kvadratmeter, byggd 1920 på Neglingevarvet i Saltsjöbaden. Hon är ritad av den legendariske båtkonstruktören August Plym. Med sina 22,25 meter är hon den största skärgårdskryssaren som fortfarande seglas

Fotoprintar av högsta kvalitet finns att beställa av Beatrice Aurore på min hemsida Mats Fotokonst. 

Skärgårdskryssaren Beatrice Aurore vid Stockholms stadshus.

Skärgårdskryssaren Beatrice Aurore vid Stockholms stadshus.

Markuskyrkan ett arkitektoniskt mästerverk - II

Den fula betongklunsen, tillbyggnaden på Liljevalchs, som jag såg i vintras, har fåt mig intresserad av stilren lyckad arkitektur. Jag fotograferade Markuskyrkan i Björkhagen under den sena vintern med de avlövade björkarna och hade en önskan att återkomma under den tidiga våren. Först på tredje besöket vid Markuskyrkan hade ljuset den kvalitet och riktning som jag ville ha. Nu var det utmärkt och björkarna höll på att slå ut i vårsolen. Arkitektur i samklang med naturen. Arkitektur som påverkar mig starkt.

Markuskyrkan i Björkhagen, en förort till Stockholm, ritades av Sigurd Lewerentz (1885–1975) då han var över 70 år gammal. Kyrkan räknas som ett av hans främsta mästerverk. Lewerentz var en av 1900-talets mest betydande svenska arkitekter. Länk till mitt tidigare inlägg om Markuskyrkan

Markuskyrkan i Björkhagen, ritad av Sigurd Lewerentz.

Markuskyrkan i Björkhagen, ritad av Sigurd Lewerentz.

Markuskyrkan i Björkhagen, ritad av Sigurd Lewerentz.

Varvsgatan 1 på Södermalm i Stockholm

 Utsikten från gården och huset vid Varvsgatan 1. Min första egna lya låg där på vinden, men tyvärr utan sjöutsikt. Men omgivningen var magisk. Ett av de bättre lägena på Södermalm. En bra plats att komma igång med vuxenlivet på. Inga större problem på den tiden att skaffa en egen lya inne i stan. Några hundralappar i förmedlingsavgift bara. Och hyran var låg. Gissningsvis nästan omöjligt idag.

En vårkväll efter sjösättning vid Heleneborgs båtklubb

 Vid Heleneborgs båtklubb på Södermalm i Stockholm blänkte de nyss sjösatta träbåtarna som juveler i vårsolen. Det var en vacker lördagskväll och jag hade turen att gå förbi. Det blev lite drama i Pålsundet när en mycket lång träbåt skulle sjösättas och det saknades några cm för att gå fri från en bygga bredvid slipen. Men vid andra försöket så gick det bra.

Träbåtar vid Helenborgs båtklubb i Pålsundet på Södermalm i Stockholm.

Träbåtar vid Helenborgs båtklubb i Pålsundet på Södermalm i Stockholm.

Träbåtar vid Helenborgs båtklubb i Pålsundet på Södermalm i Stockholm.

Träbåtar vid Helenborgs båtklubb i Pålsundet på Södermalm i Stockholm.

Markuskyrkan ett arkitektoniskt mästerverk

 Det regnstänkte och var kuling i byarna när jag såg Markuskyrkan i Björkhagen skymta mellan de vita björkstammarna. Det lågmälda formspråket manade fram en ödmjukhet när jag närmade byggnaden. Jag hade varit där med skolan när kyrkan var nybyggd. Men det var nästan ett helt liv sedan. Nu ville jag se kyrkan igen. Mycket sakta gick jag två varv runt och tog bilder. Stannade till lite här och var. Ibland tittade solen fram genom molnen och gav den murade fasaden extra liv. Arkitekturen smälte in så fint i naturen. Som i en samverkande symfoni. 

Markuskyrkan i Björkhagen, en förort till Stockholm, ritades av Sigurd Lewerentz (1885–1975) då han var över 70 år gammal. Kyrkan räknas som ett av hans främsta mästerverk. Lewerentz var en av 1900-talets mest betydande svenska arkitekter.

Markuskyrkan i Björhagen - arkitekt Sigurd Lewerentz

Markuskyrkan i Björhagen - arkitekt Sigurd Lewerentz

Markuskyrkan i Björhagen - arkitekt Sigurd Lewerentz

Markuskyrkan i Björhagen - arkitekt Sigurd Lewerentz

Markuskyrkan i Björhagen - arkitekt Sigurd Lewerentz

Markuskyrkan i Björhagen - arkitekt Sigurd Lewerentz

Markuskyrkan i Björhagen - arkitekt Sigurd Lewerentz

Markuskyrkan i Björhagen - arkitekt Sigurd Lewerentz

Facebookinlägget som kom att bli viralt

Jag råkade skriva ett inlägg i veckan på facebook om Gert Wingårdhs tillbyggnad till Liljevalchs. Jag var lite tvekande att göra det först, för jag tyckte att det kanske började att bli tjatigt. Men inlägget kom att bli viralt, hela 160 gånger större räckvidd än mina naturbilder. Över 400 kommentarer.

Mitt inlägg på facebook:

Så dök han upp i tv-rutan. Märkligt värre. Veckan efter att jag hade besökt Liljevalchs tillbyggnad och bildat min egen uppfattning. Gert Wingårdh satt där och fick förklara tillbyggnaden. Och jodå, det var den just byggnaden som han tyckte bäst om av alla han ritat. Men det gör nästan ingen annan har det visat sig. Som en plump på Djurgården är mitt omdöme. Hade passat bättre som ett parkeringshus i Skärholmen. Lekfull, är Gert Wingårdhs beskrivning i ett annat sammanhang av den omstridda betongkolossen på Djurgården. Det får mig att undra över vad Gert hade för leksaker som barn. Ett cementblock kanske?

Bland de många kommentarerna av skiftande karaktär, de flesta negativa, fick jag lära mig en del. Gert växte upp bredvid en cementfabrik där hans pappa var direktör. Jo, det stämmer, jag har kollat. Ibland överträffar verkligheten dikten. Gert betonar att detta är den byggnad som han tycker bäst om av alla han ritat så var kanske att rita en konsthall i betong hans barndomsdröm? Att få leka med betong.

En byggnad skickligt ritad med ett brutalistist formspråk passar bättre någonstans. Som vid E4::an bredvid Skärholmen, det håller jag fast vid. På Djurgården, en park med historiska anor, passar den inte alls. Någon påstod att den liknar en transformatorstation, jag håller med.

Nya Slussen två dagar efter vårdagjämningen

Har vyn från Mälartrappan vid Nya Slussen blivit en Stockholms populäraste att fotografera? Jag tror det. Under den timme jag stod där igår kväll så stannade var och varannan och tog bilder på vyn, selfies och på sina kompisar. Själv så var intressera av hur ljuset förändrades innan solnedgången. Jag tog många många bilder, men det kom att bli en av de sista gillade jag bäst. Det är vid vådagjämningen kvällssolen kommer rakt från väster. Tänkte att den skulle får husen i Gamla stan att se extra fina ut vid skymningen. Under sommaren så ligger de gamla husen i kvällsskugga.

Nya Slussen i Stockholm två dagar efter vårdagjämningen

Nya Slussen i Stockholm två dagar efter vårdagjämningen

Nästan totalt fiasko med blodmånen

Jag var en av de första på plats, en timme innan blodmånen skulle visa sig över horisonten i Stockholms skärgård om sikten var god. Det var bara min bil vid vändplatsen vid Björkviks brygga på Ingarö. Men snart skulle det komma flera. Den bästa platsen för min komposition var på mitten av vändplanen. Jag ville ha några grenar av en tall med på bilden. Ett stressigt utsatt läge skulle det visa sig senare. Men jag ställde upp mitt stativ där och väntade. Allt fler bilar och människor strömmade till. Ingen såg dock skymten av en måne. Ett lock av dis låg över fjärden. 

Skulle det bli något av detta undrade många av oss. 20.11 skulle månförmörkelsen vara full. Men ingen måne syntes. Men fem minuter senare kunde någon skönja den svagt genom diset, oväntat högt på himlen. Ställa skärpan på något knapp synligt var inte det lättaste. Att ha full kontroll över kompositionen med tallgrenarna var omöjligt i mörkret. Så det blev som det blev. Alla bilder blev helkassa, utom en. Men den missade jag tyvärr vid de tidigare genomgångna. Var på väg att kasta allt. Men tog mig en sista titt. Då hittade jag en bild som kanske ändå var okej. 

Runt ett par hundra människor hade dykt upp under kvällen för att få sig en titt på blodmånen. 

Locket av dis över fjärden syns bättre på bilden än i verkligheten. Detta kom att bli ett jobbigt läge när det blev fullt med bilar.

Närstan fullsatt på första parkett vid fjärden

Alla spanar efter månförmörkelsen som inte syns ännu.

Till slut så visade sig den förmörkade månen över diset. 

Djurgårdsfärjan på väg i Stockholms sommarnatt

En bild med några år på nacken. I den blå timmen runt midsommar var Djurgårdsfärjan på väg till Allmänna gränd vid Gröna Lund för att hämta passagerare. Jag minns hur jag stod vid trätrappan på Glasbruksgatan på Södermalm, Stockholm i den ljumma sommarnatten och väntade in färjans placering i bilden. Så här några år efteråt ser jag att bilden är fotograferad i målaren Eugéne Janssons anda, även kallad blåmålaren. Det var inget jag hade en tanke på när jag tog bilden.

Välkommen till min hemsida! Se fler bilder från Stockholm på matsphoto.art

Djurgårdsfärjan på väg i Stockholms sommarnatt.

Århundradena svindlar i trappan vid nya Slussen

Århundradena svindlar i trappan upp till Södermalmstorg vid nya Slussen. Huset med Sjömanshemmet byggdes 1647 och stomatolskylten på husgaveln där ovan är från 1909. Flera århundraden inramade av nya Slussens glashus från 2025. Och till det passade månen på att lysa över en dag efter invigningen av trappan och torget. Ibland faller bitarna på plats.

Århundradena svindlar i trappan upp till Södermalmstorg vid nya Slussen.

Nya Slussen - jag är lyrisk

Södermalmstorg hade öppnat dagen innan och jag kände mig manad att ta mig en titt. Vädret var inte det bästa och jag fick inte det ljus som jag önskade mig. För mycket moln sent på kvällen gjorde att vyerna inte kunde avnjutas i sin fulla prakt. Men jag förstår vilken potential platsen har. Det kommer att bli en stor turistattraktion. En av Stockholms främsta tror jag till och med. 

Nya Slussen i Stockholm en överraskande upplevelse

 Det har varit extra mycket gnäll och massor av tråkiga skrämmande bilder på nya Slussen under den senaste tiden. Igår kände jag mig tvungen att åka dit för att skapa mig en egen uppfattning. Om en vecka invigs en ny ettapp i bygget, den södra med glashusen och trapporna. Det som syns i bakgrunden på bilden. Jag måste säga att jag blev överraskande positiv till det nya bygget. Detta trodde jag inte. En luftighet och lätthet mot den gamla gigantiska betongkolossen. Folklivet har redan börjat att hitta hit för att sitta och njuta en stund. Jag var länge negativ till ombygganden, men nu måste jag säga att det är en stor förbättring som skett.

Nya Slussen i Stockholm en vecka före invigningen av den södra delen med glashusen och trapporna..

Nya Slussen i Stockholm den sista veckan i maj 2025.

Nya Slussen i Stockholm börjar redan att bli en uppskattad plats att vara på.

Om en vecka invigs denna del av nya Slussen i Stockholm. Avspärrat och lite stökigt än så länge

Urban stad - inte min stil - inte min genre - men...

Jag är fasligt nöj med den här bilden. Det är bara ett problem, det är inte min bildstil och inte min genre. Hade någon annan tagit bilden så hade den kanske blivit uppskattad. Kanske om Ernst Haas hade varit fotografen? Den passar inte in i min produktion. Ibland känns det som jag är fånge i min egen genre med vackra skärgårds och Stockholmsbilder. En gång så visade jag några av den här typen av bilder på en stor konstmässa. Då blev dom väldigt uppskattade. Ingen visste då något om mina skärgårdsbilder. Jag kanske behöver skapa en en ny identitet?

Bilden är tagen på innergården efter en regnskur vid galleriklustret vid Hudiksvallgatan. Jag hade sett en inspirerande utställning hos Brändström och Stene. Det brukar ofta skärpa blicken. Jag har ett gäng stadsbilder som inte riktigt passar in i min stil. Under många år så hade jag dom på en egen webbsida, men det hände absolut ingenting. Till skillnad mot när jag lade ut mina skärgårdsbilder. Då ringde dom från EMI inom en vecka och ville använda en bild för tv-reklam. Sedan dess flöt det på med med mina vackra skärgårds och Stockholmsbilder i årtionden. Men med min mer udda och kanske lite knepiga urbana bildstil har det varit tvärstopp. Men det är kanske dags att göra ett nytt försök?

 

”Arch” av Ai Weiwei - spännande skulptur på Strömkajen

En för mig ny skulptur hade dykt upp på kajen framför nationalmuseet, omöjlig att missa, ”Arch”, av konstnären Ai Weiwei, tretton meter hög. Den invigdes i juni 2022 och skulle bara stå där i ett år, men den står kvar fortfarande. Många förbipasserande blev nyfikna och gick igenom portalen med speglarna. Jag började genast att tänka på hur jag skulle kunna fotografera den på ett intressant sätt. Jag tog några bilder, men kände mig inte nöjd. Istället så gick jag in på Nationalmuseum och tittade på utställningen Romantiken - ett sätt att se. 

När jag kom ut några timmar senare hade mörkret sänkt sig över staden fast klockan bara var 16.10. Jag drog som en magnet till speglarna vid portalen i mitten på skulpturen. Nu var ljuset betydligt mer intressant. Gamla stan och Slottsbacken lyste i mörkret på andra sidan Strömmen och speglades i vattnet. Det var på gränsen att jag kunde ta bilden på fri hand. Tio minuter till och det hade blivit för mörkt.

Om utställningen Romantiken - ett sätt att se, på Nationalmuseum, finns det inte mycket positivt att säga tyvärr. En rörig utställning som borde ha hade kunnat blivit så mycket bättre med det temat. Den blev en besvikelse.

Hemsida: matsphoto.art

”Arch” av konstnären Ai Weiwei på Strömkajen i Stockholm.

Om jag var fjorton år idag

Om jag var fjorton år idag, skulle jag då blivit så oerhört fotointresserad som jag blev? Det är en fundering som dyker upp i mitt huvud ibland. Det var ju i skolans mörkrum i Bagarmossen det tände till. Med dagens mått mätt så var det rena skitbilder som sakta växte fram i mörkrumslampans sken. Men ändå, det var ren magi för mig. Det gav mig ett närapå maniskt fotointresse som brann i sju åtta år.

Om jag var fjorton idag, hur skulle mitt fotointresse kunnat tända? Kanske genom att få bilder utskrivna i en fotoskrivare på papper av hög kvalitet i teckningssalen? Att få se ett tiotal A3 fotoprintar på en vägg?

De små kort som jag hade sett i kompisars familjers fotoalbum under uppväxten hade inte intresserat mig nämnvärt. Man kanske skulle kunna jämföra det med dagens Instagram? Små bilder på bara några centimeter har nästan aldrig intresserat mig. Så mobilfotograferande på Instagram hade aldrig tänt mig på fotografering tror jag. Fotografi handlar för mig om att få se bilderna på printar i minst 18x24 cm storlek. Annars kan det flika gärna vara.

Efter något års fotografering så gjorde jag min första lyckade medvetna komposition i en backe på Mariaberget på Södermalm.

Dags för lite asfalt och betong - inspirerad av Ernst Haas

 Det är kanske dags för lite våt asfalt och betong som ett lite omväxling mot alla naturbilder. Och regnar gör det ju också för tillfället. Under de år som jag hade mitt galleri på Södermalm i Stockholm fotograferade jag också lite mer abstrakta stadsmotiv som en träning för seendet och bildkomponerandet. För dom som känner till fotografen Ernst Haas så kanske dom kan se min inspiration från hans bilder. Det blev en hel bilder av den här typen tagna under mina år i stan. Ibland så får jag lust att leta upp dom och försöka göra något med dom. 

Hållplatsen - asfalt och betong i Stockholm - fotokonst från Stockholm

Skärgårdskryssaren Beatrice Aurore vid Stadshusets torn

Med anledning av firandet av att Stockholms Stadshus fyller 100 år i år så kommer den vackra Skärgårdskryssaren Beatrice Aurore delta i en seglingstävling på Riddarfjärden i helgen. Båten var med även när stadshuset invigdes för 100 år sedan. 

Jag hade turen att få se Beatrice Aurore vid Stadshuset i en seglingstävling i början på augusti 2005. Digitalkamerorna var nya då och ljuset var perfekt, så jag fick ett par bilder som jag blev riktigt nöjd med. 

Bilden på skärgårdskryssaren finns att beställa som högkvalitativ "fineart print" på min hemsida Mats Fotokonst - Stockholm i svartvitt.

Nästan alla bilder på min hemsida går att köpa/beställa som fotokonst på högkvalitativa fotoprintar. Jag har över tjugo års erfarenhet av att sälja printar som fotokonst. Drev ett eget galleri med min fotokonst på Södermalm I Stockholm i dryga sju år. Bilderna går att finna hela Sverige och i flera av världens länder.

Skärgårdskryssaren Beatrice Aurore vid Stockholms Stadshus.

Skärgårdskryssaren Beatrice Aurore vid Stockholms Stadshus torn

Stockholms sköna vatten - filmen med svartvit fotokonst

Äntligen är den klar! Min film med svartvita Stockholmsbilder - Stockholms sköna vatten.

Njut och och låt dig inspireras av vackra och många unika svartvita bilder från Stockholm kring kajerna, utsiktsplatser och stadens underbara vattenspeglar.

Jag gick runt i Stockholm med kameran under många år för att hitta stadens skönhet kring vattnet vid Mälaren och Stockholms ström och inlopp. Det var tiden innan de gigantiskt stora byggkranarna, med den gamla Slussen och utan drällande sparkcyklar. Det skulle vara svårt att ta om många av dessa bilder nu. Stadsbilden har kommit att förändras mycket på bara ett decennium. Och tyvärr inte till det bättre enligt min smak. Jag hade tur att jag hann avbilda det vackra Stocholm som jag hade vuxit upp med och kommit att älska.

Filmen både börjar och slutar med en bild av Riddarfjärden. Den första bilden på Mariaberget och Riddarfjärden i solnedgång, hade jag väntat på att kunna ta med en spektakulär molnhimmel under flera år. Allt skulle stämma och det gjorde det till sist. Motorbåten dök upp från Slussen i just rätt tid. På den sista bilden ligger isen på Riddarfjärden.

Bilder på Mariaberget, Riddarfjärden, Slussen, Strandvägen, Stadshuset, Gamla Stan, Stockholms ström, Västerbron, Norrbro och många fler... Bilderna är fotograferade mellan 2004 -2014.

Välkommen att klicka igång filmen! Den bör helst ses på en stor skärm.

Se gärna också fler av mina svartvita Stockholmsbilder i albumet Staden Stockholm i svartvitt.

Alla bilder där går att köpa/beställa som fotokonst på högkvalitativa fotoprintar. Jag har över tjugo års erfarenhet av att sälja printar som fotokonst. Drev ett eget galleri med min fotokonst på Södermalm I Stockholm i dryga sju år. Bilderna går att finna hela Sverige och i flera av världens länder.