Om jag var fjorton år idag, skulle jag då blivit så oerhört fotointresserad som jag blev? Det är en fundering som dyker upp i mitt huvud ibland. Det var ju i skolans mörkrum i Bagarmossen det tände till. Med dagens mått mätt så var det rena skitbilder som sakta växte fram i mörkrumslampans sken. Men ändå, det var ren magi för mig. Det gav mig ett närapå maniskt fotointresse som brann i sju åtta år.
Om jag var fjorton idag, hur skulle mitt fotointresse kunnat tända? Kanske genom att få bilder utskrivna i en fotoskrivare på papper av hög kvalitet i teckningssalen? Att få se ett tiotal A3 fotoprintar på en vägg?
De små kort som jag hade sett i kompisars familjers fotoalbum under uppväxten hade inte intresserat mig nämnvärt. Man kanske skulle kunna jämföra det med dagens Instagram? Små bilder på bara några centimeter har nästan aldrig intresserat mig. Så mobilfotograferande på Instagram hade aldrig tänt mig på fotografering tror jag. Fotografi handlar för mig om att få se bilderna på printar i minst 18x24 cm storlek. Annars kan det flika gärna vara.
Efter något års fotografering så gjorde jag min första lyckade medvetna komposition i en backe på Mariaberget på Södermalm.
