Övergreppsrecensionen om Anders Petersen

I förra veckan var det många i fotosverige som blev rejält omskakade av den ytterst fula recensionen av Anders Petersens utställning på Hasselblad center. En kvinna i femtioårsåldern verkade ha samlat på sig årtionden av hat mot en oftast manlig bildgenre och nu skulle det ut. Men det fanns dom som jublade och höll med också.

Kan man inte skriva en balanserad recension ska man avstå. Det är min uppfattning. Därmed så var Sonia Hedstrand olämplig att recensera Anders Petersen på Hasselblad center. Hennes recension var både hatisk och aggressiv. Inte ett positivt ord fanns. Allt gick ut på misskreditera Anders Petersen och hans gelikar. Anders kallades genomgående för ”kuken”. Missförstå istället hellre än att försöka förstå. Att mynta begreppet övergreppsestetik är märklig sammansättning och vinkling. Enskilda individer kan begå övergrepp. Dom borde hållas ansvariga. Inte en estetik. Att påstå att Anders Petersen håller på med övergreppsestesik är ett övergrepp i sig tycker jag. Om man inte tål eller gillar viss bildkonst så borde man undvika att se den. Själv undviker jag t.ex. Helmut Newtons iskalla kvinnobilder och Arakis bondagebilder.

Vanligtvis på webben så brukar ”nättroll” skriva hemska kommentarer. Men här var det tvärt om, recensenten svarade aggressivt, oförskämt och ilsket på de kritiska men välformulerade kommentarerna. Det var riktigt obehagligt. Och det var det inte bara jag som tyckte.

Sonia Hedstrand verkar däremot ha en positiv inställning till gangsterrappare, vad jag vill minnas. Musik som uppmanar till mord, när är det okej? Hon kanske skulle ha stannat hemma och lyssnat på gangsterrapmusik istället för att sett Anders Petersens utställning?

Äntligen. I slutet på veckan kom en välskriven balanserad recension skriven av Dan Jönsson i DN. Så ska en recension skrivas.

Jag tycker att det är så otroligt sorgligt att en av Sveriges mest betydande fotografer genom tiderna har fått en hatmobb som trätt fram ett år innan denne fyller åttio år.