Lysande konstrunda i höstens tecken

Det blev ett regnigt uppvaknande på söndagsförmiddagen. Men under två soliga timmar efter lunchen så han jag med att ta en konstrunda. Siktade först på Gun Gallery, men där var det omhängning och tomt. Där brukar annars det intressantaste i fotografins värld visas tycker jag.

Styrde istället stegen tvåhundra meter åt sydväst till Angelika Knäpper Gallery och klev in ovetandes om vem som ställde ut. Hade lyckan bli helt knockad redan på tröskeln av måleri på allra högsta nivå. Håvard Vikhagens dukar nästan rörde på sig, så levande kändes bilderna. Är bland det absolut bästa jag sett. Vikhagen räknas som en av Norges stora målare får jag senare veta. Han illustrerade fredspriset ett år.

Höstexperiment fotograferat genom ett takfönster hos Galleri Lars Boman

Inom promenadavstånd låg sedan Lars Boman Gallery där det var fullt med måleri av träd i höstskrudar skapade av Robert Terry, en explosion i färg. Härligt att frossa i träd och färgglada löv. Annars brukar konstscenen vara så dyster och sparsmakad för det mesta. Även på Galleri Andersson/ Sandström lyste färgerna starka hos Emma Hartmans landskap eller var det rum. Härligt, härligt.

Tidigare i veckan hann jag med ett kvällsbesök på Fotografiska, men tyvärr så kändes inget speciellt intressant eller inspirerande där. Bara urställningar i dysterhetens tecken. Tungt, tungt. Den ena efter den andra. Jag har svårt för den typen av utställningar nu när vi knuffas mot de långa mörka månaderna.

Båten har seglat upp till sin vintervagga. Nu återstår det att lägga en presenning över och så får jag börja drömma om nästa års seglingar.