Oj, oj, vilket briljant skådespeleri det var terapidramat "In Treatmet" i tv kväll. Har inte alls följt den amerikanska serien utan slog bara på avsnitt 11 (går att se i SVT-play), med Gabriel Byrne och Hope Davis. Kvinnan spel träffade mig direkt, som en bohandske. Helt mästerligt. Inget är så givande som bra samtal, även fast dom är på tv. Och samtal som får ta tid. Med bra skådespelare. Helt underbart.
Det utmärkande för bra konst i vilken form det vara , är den träffar. Den drabbar. Den stör. Den gör att man tappar balansen en aning eller riktigt mycket till och med. Det är inte inte många som har den förmågan. Men In Treatmet hade det i kväll. Speciellt Hope Davis. Jag är mycket tacksam att jag slog på tv:n i kväll. Men den typen av program kanske också kräver något av åskådaren?
Jag gillar dramafilm för att det handar om livet och att man ofta kan lära sig något av att titta. Program med underhållningsvåld är det värsta jag vet. Sådant finns tyvärr i överflöd. Bort med skräpet. In med kvalitetsprogram och filmer som är uppbyggliga.
1288 inlägg sedan 2007
eller sök
13 juli 2010
Lysande skådespeleri i "In Treatment"
ett inlägg som jag rekommenderar
Skeppsvraket Swicks vid Trollskogen på norra Öland
På hösten för åtta år sedan besökte jag skeppsvraket Swicks, en tremastad skonare som låg uppspolad på en strand nära Trollskogen på nordös...
de senaste 12 månadernas bloggtopp
- Almstriden i Kungsträdgården i maj 1971 - del 1
- Och 2024 års Hasselbladspris gick till Ingrid Pollard...
- Övergreppsrecensionen om Anders Petersen
- Varför är det fortfarande så krångligt att blogga?
- Skeppsvraket Swicks vid Trollskogen på norra Öland
- Åhhhnej - min favoritlada i Skärplinge har rasat ihop
- Min utmattning av socialmedia - skrollande - tittande