Dagen innan det tillkännagavs tog jag del av många gissningar om vem skulle tilldelas det kanske mest eftertraktade priset i fotovärlden. Ingen gissade rätt. Pristagaren hade året innan varit nominerad till Turnerpriset, så det borde inte varit en omöjlighet kan jag tycka.
Priset år 2024 går till den brittiska fotografen Ingrid Pollard. Ett namn som inte var bekant för mig. Jag ägnade uppåt en timme till att bilda mig en uppfattning om hennes arbete. I den mån man nu kan göra det på webben. Att se fotografi i verkligheten kan förändra uppfattningen.
För den som hade väntat sig fotografi i likhet med de första tio vinnarna av priset på åttiotalet finns inte mycket att hämta. Undrar vad Victor Hasselblad själv skulle tycka om det senaste tio årens pristagare? Han som fotograferade fåglar och inte tyckte att någon kamera var tillräckligt bra. Så han skapade Hasselbladskameran.
Jag har har alltid haft svårt att ta till mig nutida idébaserad konceptuell fotografi. Det är något torrt och akademiskt över det hela. En av anledningarna till att jag förälskade mig i fotografi var slippa undan just sådant tänkande. Bilden gick förbi tänkandet och öppnade upp en annan värld.
Så årets Hasselbladspristagare är ett helt politiskt korrekt val som egentligen inte har så mycket med den form av fotografi som tilltalar mig. Tyvärr. Att en icke konceptuell natur och landskapsfotograf skulle bli vinnare igen har aldrig känts längre bort än nu. Victor Hasselblad skulle kanske ha delat priset till två olika fotografiska genrer så hade vi sluppit denna ensidighet som det har utvecklats till på senare år.
Tänk vilken otrolig inspirationskälla det första årtiondets pristagare var med namn som Ansel Adams, Ernst Haas, Irving Penn, Henri Cartier-Bresson, Sebastian Salgado m.fl.
”Ingrid Pollard har under de senaste fyra decennierna använt fotografi för att ifrågasätta djupt rotade sociala och kulturella strukturer bakom rasism, identitet, gemenskap och kön. Hennes verk synliggör både subtila och uppenbara orättvisor genom sitt fokus på det brittiska landskapet, ikonografi och identitet, samtidigt som hon utmanar fotografiet och dess historia. Formmässigt använder hon porträtt, arkivmaterial, objekt och text för att skapa komplexa installationer. Pollard är född i Guyana och uppvuxen i Storbritannien och har konsekvent arbetat med kolonial historia och hur den fortsätter påverka samhället, både i sitt konstnärskap och som lärare i fotografi. Ingrid Pollard har ett stort inflytande på en yngre generation av konstnärer och teoretiker.”
