
Oj, oj, vilket briljant skådespeleri det var terapidramat "In Treatmet" i tv kväll. Har inte alls följt den amerikanska serien utan slog bara på avsnitt 11 (går att se i SVT-play), med Gabriel Byrne och Hope Davis. Kvinnan spel träffade mig direkt, som en boxhandske. Helt mästerligt. Inget är så givande som bra samtal, även fast dom är på tv. Och samtal som får ta tid. Med bra skådespelare. Helt underbart.
Det utmärkande för bra konst i vilken form det vara , är den träffar. Den drabbar. Den stör. Den gör att man tappar balansen en aning eller riktigt mycket till och med. Det är inte inte många som har den förmågan. Men In Treatmet hade det i kväll. Speciellt Hope Davis. Jag är mycket tacksam att jag slog på tv:n i kväll. Men den typen av program kanske också kräver något av åskådaren?
Jag gillar dramafilm för att det handar om livet och att man ofta kan lära sig något av att titta. Program med underhållningsvåld är det värsta jag vet. Sådant finns tyvärr i överflöd. Bort med skräpet. In med kvalitetsprogram och filmer som är uppbyggliga.
1403 blogginlägg sedan 2007
.
13 juli 2010
Lysande skådespeleri i "In Treatment"
bloggtipset
Hösteftermiddag vid en dimmig sjö i Gävleborg
Dimmigt. Drömlikt. Lugnt. Stilla. Tyst. Skymning. Trettio minuter en hösteftermiddag vid en sjö i Gävleborg. Dagen innan det stora snöfalle...
de senaste 12 månadernas bloggtopp
- Bakgrundsbild juli 2025 - Fågelsundet norra Uppland
- Hasselblads fotosalong - ett ”klick” i rätt riktning
- Århundradena svindlar i trappan vid nya Slussen
- Äntligen så blev besöket på Fotografiska av
- Övergreppsrecensionen om Anders Petersen
- Djurgårdsfärjan på väg i Stockholms sommarnatt
- Full fors i Bredforsens naturreservat nära Söderfors