Ungefär vart tionde år så uppenbarar sig ett speciellt tillfälle att fotografera som får mig att fullständigt tappa andan. En söndagseftermiddag i början på hösten var ett sådant tillfälle. Flera händelselösa timmar hade passerat i Bredforsens naturreservat. Inget att fotografera. Mitt sällskap och jag konstaterade att vattenflödet i Dalälven var ovanligt kraftfullt. Prickarna i älven sögs ned under vattenytan gång på gång. Vi tröttnade på idyllen där vi satt och gav oss ut på vägen med riktning mot Söderfors.
Vid bron i den östliga delen av Bredforsen möttes vi av en spektakulär syn. Vattenflödet var enormt och inramat av lövträd i höstfärger. Vanligtvis rinner inte mycket vatten där, bara en stenig fåra att titta på. Men denna gång var det en storslagen syn att njuta av. Och ljuset och molnen var perfekta. Vilken lycka! Jag kände mig manad att återkomma om några dagar igen för att komplettera med fler bilder från olika vinklar. Då var vattenflödet något mindre vilket gjorde att jag kunde komma närmre tre mindre lövträd i höstfärger alldeles nära kanten på älven. Och även denna gång hade jag tur med det gynnsamma ljuset och molnen. Det är sällsynt att jag är så nöjd med fotograferande som dessa två gånger vid Bredforsen. Att jag dessutom tillbringade alla mina barndoms somrar vid Dalälven känns extra roligt. Pappas släkt går ca fyrahundra år tillbaka kring Söderfors bruk, bara några kilometer bort.
Bilder går att beställa som högkvalitativa "fineart printar" på min hemsida Mats Fotokonst.
