Jag har "Det ljusa rummet" i mina händer

Det har snackats mycket om Roland Barthes 30 år gamla bok "Det ljusa rummet" på sistone. Nu har jag börjat att läsa den. Roland Barthes kom att älska fotografiet och började att fundera över vad det var som gjorde en bild bättre än en annan. Det är intressant att han inte var fotograf själv utan en betraktare av fotografiet. Man säga att han försökte få fram en teori över sina känslor för bilder. Vad som gjorde att en bild stack ut i mängden och upplevdes på ett djupare sätt.

Jag har redan läst hälften av sidorna. Det var inte så svårt att sätta sig in i hans tankar. Jag har haft liknade funderingar men satt andra ord på resonemanget. En del svartvita bilder fanns med som exempel så att teorierna blev lättare att förstå. Nu har jag börjat att se efter noggrannare i mina bilder vad spelar roll eller inte om en bild fastnar på ett djupare plan. Det är lätt hänt att fotografier aldrig kommer längre än till det banala och ytliga.

Fortsättning följer när jag har läst klart boken och låtit den smälta långsamt i mina tankar. Och det kommer att bli extra roligt för mig, tror jag, som är helt outbildad som fotograf. Jag har bara plåtat på och lärt mig på det sättet.