Det senaste åren har jag haft möjligheten att besöka den vita lilla stugan vid Dalälven. Stugan där jag tillbringade hälften av min barndoms somrar. Min mamma sålde stugan till sin bästa vännina i början på åttiotalet. Sedan en tid tillbaka har väninnans barn ärvt stugan. Min E är ett av dom barnen.
Så visst är det märkligt att jag är tillbaka igen där vid mina barndoms vita stuga. Det är så många minnen som kommer emot mig när jag öppnar dörren. På en ganska liten yta har jag tillbringat nästan ett år av mitt liv utan el och rinnande vatten. Oftast bara med mina föräldrar. Stugan ligger avskild på en udde hundratals meter från andra. För att komma dit lättast kommer man sjövägen. Det var en varm dag och sjön låg lugn vid detta besök i år också.
Under försommaren hade jag sett en ny film på Youtube med fotografen Ralph Gibson, The photo book. Han är en av de fotografer som har påverka mig allra mest. 1970 kom han ut med boken "Somnambulist" och dom bilderna fastnade mer än de flesta andra fotografers bilder. Kanske var det genom Ralph Gibsons påverkan jag såg bilden, skuggspelet på gaveln av den vita stugan vid Dalälven. Det var som mina barndomsminnen projicerades på husgaveln. Fotograferad med mobilen, för jag tycker den ger bilder en mer drömlik känsla än de stora tekniskt perfekta proffskamerorna.
