Att skapa en bild är lite som att lägga ett pussel. Först så hittar man en pusselbit. Och sedan gäller det att hitta flera bitar så att det till slut blir en färdig bild. Det var så den här bilden kom till.
Först så såg jag det gula vattnet med de tvättbrädsliknande vågorna på lite håll. Det gjorde mig nyfiken. Jag gick närmare och fick se båthusväggen med den flagnande färgen. Och då hade jag två pusselbitar. Jag tittade ned på isen och såg det lilla isflaket med sprickorna i isen. Då kom den tredje biten. Och så pålarna som båthuset stod på, den fjärde biten.
Det annars tråkiga gråa ljuset blev här en stor tillgång i den enkla avskalade färgskalan mellan ljusgult och grått. Bilden blev lite poetisk och meditativ. Mindre är ofta mer.
Jag nöjde mig med att fotografera med mobilen trots att jag hade en riktig kamera hängande på axeln. Jag ville inte krångla till det. Kvalitén håller ändå bra för denna typ av bild. Man ska inte överarbeta. Det är känslan som är det viktigaste. Teknisk perfektion och för mycket tänkande och pillande kan döda känslan.
