Under midsommarhelgen fick jag för mig att jag skulle åka upp till Öregrund och se solen gå ned i havet och sedan sakta åka hemåt i den ljusa sommarnatten. Jag hade räknat ut att det skulle klarna upp när jag kom dit. Och när jag får för mig något är der bara att följa den impulsen.
Men det är sällan det blir som man tänkt sig. I Öregrund välkomnades jag av en ilsken regnskur och tio sekundmeter nordlig vind rakt i ansiktet. Solen hade gömt sig för dagen. Jag hittade ett fik tvärs över hamnviken och regnvåt värmde jag mig där med en latte och infravärme. Sedan var det bara att gå tillbaka till bilen.
När jag smällde igen bakluckan så lade jag märke till en pir lite norrut och min nyfikenhet gjorde att jag ändå gick dit i regnet och blåsten. Och den korta promenaden räddade hela resan. Där stod en söt liten röd fyr på en röd ställning som gjorde sig bra mot den mörka regntunga himlen. På kort tid tog jag ett femtiotal bilder och lockade fram nyfikna människor till fönstren i huset bredvid som undrade var det var för galning som stod ute i det sjugradiga regnet och fotograferade.
Jag jobbar oftast snabbt för ljusförhållandena ändras snabbt. Därmed gör jag de flesta fel en "riktig"landskapsfotograf kan göra. Stativ, vad är det? Men det gäller att hitta "sitt sätt" att fotografera. Det är resultatet som räknas. Jag blev klart nöjd.
Återigen hade min impuls gett mig några bilder som jag gillar riktigt bra. Det blev inte en 36 mil bilresa tur och retur i onödan. Jag ska följa mina impulser. Men som jag har tänkt mig blir det sällan. Men det blir ofta något annat.
De bilder som jag gillade bäst från Öregrundsbesöket finns på min bildbyrå.
 |
| Röd fyr vid havet i Öregrund i Uppland |
