Kalla konceptuella fotografier, kalla som kalkylark fyllda med intetsägande siffror, det håller fotografinscenen på att förändras allt mer till. Man ska koppla bort den kännande delen hos sig själv när man ser bilderna och ta in dem endast intellektuellt. Ett slags fjärmande mot verkligheten. Som att bli instängd i en kokong.
Den allra finaste egenskapen hos människan är den medkännande delen tycker jag, och det rimmar mycket illa mot den nya intellektuella bildtrenden. Jag tittade nyss på några bilder av årets Hasselbladspristagare Walid Raad och blev varse insikten. Den klassiska sortens krigsfotografi bygger på känslor och närvaro, hos Raad var de bortraderade.
Yta, bara en kall ointressant yta, är det enda som blir kvar. Men det kanske också återspeglar den kalla ekonomifokuserade politiken på något sätt. Vi kommer kanske allt längre från varandra, alla nya sociala medier till trots?
DN skriver om Hasselbladspristagaren.
