Bilden från en underbar novembersöndag

Stilla novemberdagar kan ha ett alldeles underbart lugn i sig. Naturen har gått i vila och ljuset är begränsat till bara några få timmar. Redan tjugo i fyra gick solen ned över Tyrestaskogen på andra sidan fjärden. Jag var ute och gick en sväng någon timme innan. Hade en idé om en bild men den ville inte visa sig alls. Så är det oftast med bildidéer. Ljuset och omständigheterna är sällan de rätta mot det man har tänkt ut.

Istället fick jag syn på denna roströda växt bakom ett nyponsnår. Trängde mig genom några kvistar med vassa törnen. Det såg inte så märkvärdig ut att jag trodde att det skulle bli något alls. Men höftade ändå till några skott från det närmaste avstånd jag kunde. Att gå därifrån var svårare. Rosentörnena höll mig i ett järngrepp och jag ville inte slita sönder jackan. Men efter ett par minuter kunde jag lirka mig loss.

En av de märkliga egenskaper med fotografering är att man inte alls behöver ha upplevt det man fotografer i just den stunden på det sätt man sedan kommer att göra när man ser den färdiga bilden senare efteråt. Det är som bilden ofta blir en märkvärdig förhöjning av verkligheten. Bilden får oss att se sådant vi annars skulle ha missat. Det är där fotografens erfarenhet och skicklighet kommer in i bilden. Fotografiet är inte verkligheten utan endast ett utsnitt valt av fotografen med den värdering som han vill lägga in.