Har jag någonsin tagit bättre bilder i skärgården på tre dagar?

Kom tillbaka till bryggan igår med tusentalet nya bilder. Jag var ordentligt på bettet när jag gav mig ut till ytterskärgården i fredags. Behövde få till den där riktiga fullträffen den här sommaren. Kände att jag inte riktigt hade lyckats med det hittills. Men egentligen vet jag inte riktigt det för jag har inte tittat igenom två månaders bilder.

Men nu lyckades det, det kan jag säga. Det gäller mycket att hitta den riktiga platsen samtidigt som jag och ljuset båda är på topp samtidigt. Inte helt enkelt alls. På söndagskvällen efter solens nedgång var jag så nöjd att jag måste föreviga min egen båt på den fantastiska ankarplatsen. Det började att blåsa friskt och regna bara några timmar senare på natten. Att ha ett bra ankare är ett måste. Ensam i en becksvart ytterskärgård måste man kunna lita på båten och sig själv.

Jag hade varit i det här området två gånger tidigare och misslyckats. Men av någon anledning så ville jag inte ge upp och hade en idé om utforska den östra delen av ön som väter mot havet. Och den här gången hade jag hittat rätt. Här fanns hundratals meter med blankspolade hällar i olika formationer. Att aldrig ge upp är en viktig egenskap hos en fotograf. Hur många bilder som blir kvar efter gallring och håller måttet återstår att se. Men jag känner mig mycket optimistisk.