.jpeg) |
| En bild printad i A3 (ca 30x40 cm) jämförd med en bild på en stor mobiltelefon. |
Som tonåring var jag aldrig speciellt intresserad av de små fotona som folk hade hemma i sina fotoalbum. Det var först när jag såg betydligt större decimeterstora fotografier som det tände till.
En klasskompis lärde mig att kopiera bilder i 18*24 cm storlek i skolans fotolabb. Det var foton för mig! Och lyckan blev sedan total när jag som femtonåring fick se fotoprintar i 30x40 cm storlek på en utställning i stan. En hel lång vägg var täckt med bara bilder. Dom var tagna av gymnasieelever från en skola Farsta. Vanliga nybörjarbilder. Men dom fick mig i extas! Jag såg möjligheterna för BILDEN. Det kom sedan att göra mig till landskapsfotograf.
Nu, tiotals år senare håller mobiltelefonerna på att ändra på stillbildens ställning och status. Fotografi ses oftast numera bara på mobilen. En liggande bild blir där bara 6-7 cm bred. Det känns som utveckligen har går bakåt. Tråkigt, speciellt för landskapsbilder! Själv ser jag aldrig bilder på mobilen. För pyttesmått. Absolut ingen glädje för mig.
För att få uppleva den sanna glädjen med fotografi så behöver jag se bilderna på printar i minst A3-format. Kunderna som köper min fotokonst beställer oftast printar som är 70x100 cm eller 100x140 cm. Så var det inte för femton år sedan. Då var 50x70 cm populärast.
Betraktandet och användandet av fotografiet går åt två håll som verkar vara oförenliga. Dels pyttesmå mobilbilder och sedan meterstora printar. Hur går det ihop? Man kan bara sitta på en stol åt gången.
Mitt val blir de stora bilderna. De skänker mig glädje. Att anpassa min fotografering till mobilen gör att jag förlorar glädjen. Så det väljer jag bort.
