Årets november hade inte så många njutningsbara dagar. Ett snöfall kom som varade i tre dagar och slog ut elen hemma hos mig på den fjärde. Omkullfallna träd låg som plockepinn längs vägarna. Det tror jag inte har hänt tidigare under de fyrtio år som jag har bott på Brevikshalvön i Tyresö.
Men den sista dagen på månaden kom att slå mig med häpnad. Små slingor med dis och dimma började att bildas över Kalvfjärden, det upptäckte jag vid lunchtid. Först åkte jag lite längre ut på halvön, för att hitta några nya bildvinklar, men där fanns inget dis. Färden gick snabbt tillbaka till Kalvfjärden. Då var det en timme kvar till solnedgången. Fjärden låg helt spegelblank. Molnen och dimmorna gled över vattnet och holmarna. Solen sjönk sakta mot horisonten. Och himlens blåa färg avtog långsamt. Dimmorna tog över allt mer. Vilket drömlandskap att fotografera!
Den översta bilden är den som jag blev mest nöjd med. Då var det inte många minuter kvar till solens nedgång. De två andra bilderna tog jag med början en timme innan solens nedgång. Som vanligt så fotograferade jag på fri hand utan filter. Så enkelt som möjligt helt enkelt. Att hitta den rätta bildvinkeln är det viktiga för mig. Och då har jag inte tid att krångla till det. Ljuset och omständigheterna förändras snabbt.
 |
| Kanske är detta den bästa novemberbilden jag någonsin har tagit! Kalvfjärden i Stockholms skärgård några minuter innan solnedgången den 30 november. |
 |
| När jag anlände till Kalvfjärden vid 14.00 var en stor del av himlen fortfarande blå. |
 |
| Efter tjugo minuter vid fjärden så ökade molnigheten. |
