Minns att de långa grässtråna med höstfärger var ytterst svåra att fotografera vid forsarna i Färnebofjärdens nationalpark. En underskön plats där Dalälven rinner förbi. Jag höll om en liten björkstam för att kunna luta mig ut över det strömmande vattnet. Vingligt och riskabelt. Men det gick.
Jag publicerar helst en bild i taget. Det räcker. Det är som en hel upplevelse för mig. Det gäller att stanna upp och se. Ta in. Njuta. Fler bilder tycker jag oftast förtar. Hetsar. Stressar. Det vill jag undvika. Stanna upp och se. Ta ett djupt andetag. Låta bilden långsamt tona ut i tystnaden. Det är min melodi.