Jag hade en idé och en längtan av att besöka en speciell plats vid Dalälven nära Untra. Där jag hade upplevt min barndoms allra första somrar. Men när vi närmade oss den sista sträckan på en smal grusväg så ser vi en bil bara femton sekunder framför oss lämnande ett stort dammoln bakom sig. Vart skulle den ta vägen? Till höger eller vänster vid den sista korsningen? Den körde till vänster. Attans också, det var ju dit vi skulle. Jag som ville få uppleva platsen helt ostörd. Det hade varit en speciellt underbar känsla.
Nåja, min E hade ett förslag som visade sig vara mycket lyckat. Vi hittade en egen, tre meter bred liten sandstrand mellan några träd vid fjärden. Det var bara drygt hundra meter från det egentliga målet. Men den här platsen skulle snabbt visa sig vara mycket bättre.
Tut, tut, tut, lät det högt över trädtopparna. Ett gäng sångsvanar gick in för landning i vattnet alldeles framför oss. Dom kom från sädesfälten en bit bort där dom hade fyllt sina magar. En liten bit bort på fjärden låg det en hel armada av vilande sångsvanar. Vi hade hamnat vid deras start och landningsbana. Det kunde inte ha blivit bättre!
Ovan som jag är fotografera rörliga snabba motiv kom det att bli många missar. Men det skulle visa sig att två misstag kom att bli den bästa bilden. Två sångsvanar flög bakom några grenar på en nyutslagen björk, vilket gjorde att jag komponerade lite fel. En spännande blid blev det! Att fotografera är lite som att lägga pussel, tänker jag ibland. Man får använda dom bitar man får för tillfället. Och ibland så blir det bättre än man tror.
 |
| Sångsvanarna har lyft från viken i Dalälven |
