På långfredagen sken solen från en klarblå himmel. Det kändes lockande att ta en tur ned till Nynäshamn och dess fina klippor och hav. I första hand var jag ute för att se efter om gudingarna hade kommit. Jag hann inte mer än öppna bildörren förrän deras härliga skrockande nådde mina öron. Men ack så lång från land dom var. Säkert runt etthundra meter och däromkring. Helt omöjliga att fotografera på det avståndet. Jag uppskattade att det var flera hundra utspridda i minde grupper som guppade omkring på havets yta.
En skön promenad längst med kusten och klipporna fick duga bra ändå. Även utan fotografering. Så skönt också att komma bort från alla brummande motorfordon, bara njuta av naturens ljud och spana ut mot horisonten.
När det var runt en halvtimme kvar till solnedgången så hände det plötsligt intressanta saker. Diset över det blåa havet började att färgas rödrosa. Och över diset så lyste månen full, eller nästan full i alla fall. En riktigt skaplig scen att rikta kameran mot. Under halvtimmen fram till solnedgången så tog jag bilder med jämna mellanrum. Tre bilder tycker jag blev riktigt riktigt bra. Två i panorama och en i vanligt format. Men då så där förenklad som jag tycket så mycket om. Less is more.