Plötsligt. Sommarvärme. Knivskarpt solljus. Klarblå himmel. Så gick jag där i Farsta med uppkavlade skjortärmar. Som inte vintern hade existerat. En äldre släkting och jag skulle äta en bit mat på en restaurang innan en rad ärenden skulle uträttas.
Jag satt vid ett fönster och väntade en stund. Blicken fastnade på en vit byggnad mittemot. Den hade en ovanligt fantasifull fasad som fascinerade. Jag måste ta en bild, tänkte jag. Och så tog upp mobilen ur fickan. Men jag tog inte bilden som jag först såg den, utan jag började snabbt att komponera. Såg till så att linjer och former harmonierade. Att dom var i balans. Jag använde mig av det kinesiska tecknet som satt på fönstret till förgrund. Och så sa det klick. Där var bilden. Jag hade skapat en bild.
För mig är det något stort och märkvärdigt att kunna stanna upp i vardagen, att se och kunna skapa. Bara sådär...
Vi hade en fin stund på restaurangen. Och solen fortsatte att lysa skarpt hela dagen. Den avslutades med kaffe och blåbärsbakelse på släktingens balkong.
