Söndagseftermiddagen kändes ovanligt bra. En promenad gav mig livsgnistan åter. Det känns som jag är tillbaka på banan igen med mer skärpa och energi. Eller är det bara temporärt? Jag har alltid lyssnat inåt i mig själv och haft känslan som kompass i hela mitt vuxna liv. Det är det enda sättet att leva för mig. Men ibland så möter jag dom som vill trycka in mig i fyrkantiga hål. Det går inget vidare och leder bara till besvikelse.
