Kvinnan jag var ihop med, som jag älskade, gjorde slut dagen innan nyårsafton. Och det nya året inleds med högst blandade känslor. Känslor av djup saknad, längtan och smärta. Känslor av frihet, att kunna bara vara den jag är, slippa kritik, skäll och att väcka irritation.
Jag tycker att kärlek bygger på att man skall acceptera varandra som man är. Inte finna fel och försöka att göra om varandra. Ingen är perfekt. Alla har sina små brister och egenheter. Jag står för öppenhet och att vara tillåtande.
Jag har försummat bloggen och mitt arbete under de sista fem månaderna för att jag gav förhållandet högsta prioritet. Det skulle jag givetvis inte ha gjort. Men det är lätt att vara efterklok. Förlåt, mina kunder och bloggläsare.
Det nya året kommer säkert att bli en känslomässig berg och dalbana, antagligen med många inslag av djupa dalar. Men sedan kommer ljuset och sommaren med glittrande skärgårdsfjärdar. Det gäller att härda ut. Jag kan kanske vända det till en mycket kreativ period?
Att kärlek bara kan försvinna. Kan någon förklara det?
