Den amerikanske fotografen Gregory Crewdsons utställning öppnade på Kulturhuset under helgen. Jag hade tagit del av hans bilder på webben och sett några videor och var helt övertygad om att han gjorde mycket, mycket bra bilder. Hans bilder är som filmproduktioner där upp till femtio människor är inblandade. Allt under minutiöst kontrollerade förhållanden. Bilder som skildrar psykologiska tillstånd där mycket finns under ytan.
För att ställa om mina ögon från den skarpa vårsolen började jag i det innersta utställningsrummet där hans senaste bildserie "Sanctuary" hängde som dock hade en helt annan stil, bilder från Roms gamla filmstudioområde. Dom bilderna föll mig i smaken och jag begrundade dom sakta och noggrant och lät dom smälta inom mig.
Men så var det stora ögonblicket kommet då jag skulle ta mig an bildserien "Beneath the roses", de mångmeterstora bilderna som säljs för miljonbelopp i USA och som har gjort Crewdson till en av världens mest upphöjda fotografer just nu. Jag gick fram och ställde mig framför en bild och fick genast en "hjälp, det ser ju helt konstgjort och livlöst ut" känsla. Kvinnan i bilden hade släppt fem klädesplagg på golvet i en så prydlig ordning att det var klart störande. Det rubbade helt min balans och min inställning till bilderna. Gick vidare till nästa bild och kände "men hjälp det här är inte bra", det var livlöst och dött samtidigt att det som skulle ligga under ytan slängdes i betraktarens ögon på ett alldeles för tydligt sätt.
 |
| Och vad är det underliggande budskapet i min usla bild? |
Men jag tänkte att det kanske blir bättre och tittade på några bilder till. Men, nej det blev det inte, Jag rusade ut i vårsolen och tog några djupa andetag. För första gången i mitt liv så lämnade jag en fotoutställning med de flesta bilderna osedda. Jag fann Crewdsons bilder livlösa och döda och kallar dom därför kalkonfotografier. Dom gav sig ut för att vara något mycket mer än vad dom var. Gå dit och titta själv, utställningen håller på till den 12 juni.
För att kolla mitt eget känslomässiga tillstånd tog jag mig vidare till ett par av stans bättre konstgallerier och fick se att allt var som vanligt igen. Där visades måleri med hög kvalitet. Bilder jag kunde ta mig an med stort intresse.
U P P D A T E R I N G
Kände mig nog lite ensam om att uppleva Crewdson gigantiska bilder som kalkonbilder men nu har Om Konst varit där och skrivit en recension. Så nu känner jag mig inte så ensam om den uppfattningen längre.
