Efter att ha stått länge och beundrat Axel Sjöbergs målning på Skärgårdsstiftelsen så kom jag ut till den tidiga solnedgången över Slussen vid halv tre på eftermiddagen. Dis och dimmoln förändrades för varje minut och solen försvann och tittade fram som den behagade. Af Chapmans siluett stod mörk och ståtligt mot den dramatiska bakgrunden. Det är alltid ljuset som är bland det absolut viktigaste för min typ bilder. Vilken tur att jag hade mellankameran med, en liten lätt systemkamera. Men jag har svårt att välja om jag tycker bäst om bilden i svartvitt eller i färg. Jag lägger upp båda så det går att få en uppfattning om skillnaderna.
