Carnegiepristagarna under Konstakademiens takåsar

Porten i trä var hög trög och tung och jag visste inte vilket håll den gick åt. Väl inne så tog jag den vänstra marmortrappan upp en våning. Där visades utställningen med Carnegie Art Award 2010 pristagarna. Två timmar kom jag att vistas i utställningssalarna. Det var mycket att se och att smälta. Jag behöver ofta en kvart innan jag kan börja se med hög sensibilitet. Verken bjöd på motstånd och det gällde att ge dom tid.

Först och främst var jag intresserad av att se Kristina Janssons bilder. Jag har ju haft förmånen att kunna följa hennes utveckling i tio år. Hus och intrigörer har varit hennes motivområde de senaste åren. Och nu hade fått andrapriset för sina målningar av änkan Winchesters märkliga hus. Det tog ett bra tag innan bilderna kom mig till mötes. Till slut fick jag mycket, mycket svårt att skiljas från bilden av ett trapphus som var målad i olja i en underbart vacker gråskala. Den bilden hade ett starkt släktskap till fotografi.

De övriga konstnärernas verk som jag gillade bäst var Astrid Sylvan, Tone Kristin Bjordam, Sigrid Sandström och Egill Sabjörnsson

Det var minst sagt full fart i salarna för det var familjehelg och specialvisning för barn som sedan också fick prova på lite olika sätt att göra bilder. De flesta av besökarna ägnade nog allt för kort tid åt verken på utställningen och jag har svårt att tro dom fick ut så mycket av besöket. Efter två timmar började jag att känna att jag var mättad och att det var dags att gå ut det fina vårvädret. Jag hade fått mig en ordentlig dos av högklassig konst. Få se om det kommer att påverka mig framöver på något sätt. Man vet aldrig.

Den översta bilden är en av hallarnas takåsar som jag blev helt fascinerad av dess skuggor och ljus.