Ljummen Vårsalong

Solen lyste under söndagen, havsörnarna cirkulerade högt ovanför berget och jag fick en ingivelse att ta mig till Djurgården och se Vårsalongen på Liljevalchs den sista utställningsdagen. Jag betalde 70 kr i kassan och undrade över hur mycket konstnärerna fick i ersättning av det. Jag borde ha frågat, men fegade ur. På väg in i utställningshallen klev jag över en fotoförbudsskylt på golvet. Sådana skyltar gör mig alltid irriterad. Enbart förbud för blixtfotografering och fotostativ vore väl bättre. Varför hindra besökare från att fotografera?

Efter ett varv runt i hallarna hade jag lust att ställa mig och skrika som i Munchs "Skriet". Det var ju nästan ingenting som var riktigt bra. Bara lite lagom duktigt, lite ljummet så där. Och hur kul är det? Några fotografier av My Hellsten och Jill Lindström var det enda som jag kände mig berörd av, som gav mig energi. Nog var förra årets Vårsalong bra mycket bättre. En tanke slog mig, hade man fått till en intressantare utställning om man låtit blindbockar valt ut verken? Ibland kan slumpen göra ett bättre jobb.

Bilden: Edvard Munch "Skriet" 1893