En ny fin upptäckt

Idag var det dags för årets första gallerirunda. Starten skedde på Hera på Hornsgatan där Mia Mäkiilä ställde ut ganska obeskrivbara bilder, väldigt komplexa och detaljfylda. Min kompis var väldigt förtjust och bestämde sig för att köpa en bild. Jag var nog dessvärre bara lite ljummet förtjust.

Det sista galleribesök för dagen blev på Angelika Knäpper gallery, där Louise Dorph debuterade. Jag hade sett på galleriets hemsida på förmiddagen och bara känt att jag måste dit. Ett smakprov på några starkt förenklade båtar i en vy lockade och gav mersmak. Inte så många verk visades i galleriet, mycket luft fanns mellan bilderna. Det var enkla reducerade bilder, ytor och linlespel som fick mig att se något nytt i dessa välbekanta och egentligen uttjatade och kanske simpla motiv. (Som i många av mina egna bilder) Med bara några få färger fanns hela uttrycket med förenklat och renat. En känsla av lycka genom for min kropp. Det gick att se det välbekanta landskapet med ytterligare ett personligt sätt. Bilderna gav mig lycka och energi. Min kompis, hon blev deprimerad istället. Tänk så olika man kan uppfatta samma bilder. Hade turen att få med mig ett stilrent, läckert vernissagekort därifrån som nu hänger i min bildsnodd, där bara det allra bästa få komma med. Lycka är många gånger det enkla.