Ibland har jag funderat över uttrycket att en fotograf ”tar” en bild. Det låter så enkelt. Som att allt är färdigt och det är bara att titta och knäppa så blir det en bild. Men är det verkligen så enkelt?
Men om fotografen tar en bild, varför är det oftast samma fotografer som hela tiden tar så fantastiska bilder, medan de flesta andra inte lyckas med det speciellt ofta? Om fotografen tar en bild så borde väl alla välja att ta de bra bilderna? För de flesta ser vilka de bättre bilderna är när bilderna väl är tagna.
Så frågan är egentligen, skapar eller tar fotografen bilden? Eller skapar naturen bilden? Skapar omständigheterna bilden? Skapar tekniken bilden? Om fotografen bara tar bilden, hur är det då möjligt att man kan urskilja olika fotografers stilar?
Fotografen väljer ett bildutsnitt och tiden för en exponering. Många gånger efter mycket möda. Oftast flera exponeringar på samma motiv ur lite olika bildvinklar och kanske vid olika tillfällen. Vid vissa fotograferingstillfällen är tiden extremt viktig. Efteråt tillkommer urval av bilder och redigering, numera oftast i en dator. Att jobba sig fram till fotografiet där bilduttrycket stämmer med fotografens vision, är inte det att skapa? Att använda sig av intränade erfarenheter under tusentals timmar i konsten att se, är inte det att skapa?
Vid exponeringen är det så otroligt mycket som måste stämma för att bilden ska bli lyckad. Kompositionen av färger, nyanser, rytm, former, linjer, vinklar, mönster, förgrund, bakgrund, mm. Bilden ska liksom förvandlas till något som svänger, lyfter, lever och känns. Är inte det att skapa? Som ett bra riff i en rocklåt eller annat musikstycke.
