Kring årsskiftet blev den flera mycket kalla nätter i rad. Och den andra januari sprack molntäcket äntligen upp och gav oss en solig och vacker vinterdag. Men bara tre centimeter snö på marken gjorde det lätt att ta sig upp på målarprinsens berg vid Albysjön i Tyresö. Det känns alltid lika inspirerande att gå i Prins Eugens fotspår dryga hundra år efter hans bortgång. Jag riktigt känner konsthistoriens vingslag.
En timme innan solens nedgång kom jag upp på berget där ”Sommarnatt” en av Sveriges mest betydande landskapsmålning kom till. Men nu var det vinter drygt hundra år efteråt. Solen stod lågt tidigt på eftermiddagen och lyste skarpt rakt in i kameran. Hela himlen var nästan blå. Men efter en halvtimme började moln att sakta glida in. Jag fotografera olika bildvinklar och kompositioner fram till solens nedgång, den kyliga friska vinden till trots. Det är lätt att glömma tiden när man har ett så fantastiskt vacker landskap att njuta av.
Isen höll på att lägga sig på sjön. Det fanns fortfarande öppet vatten lite här och där. Efter en riktigt kall natt till så borde isen ha lagt sig över hela sjön. Men jag gillade att det fortfarande fanns lite öppet vatten där träden och molnen kunde speglas. Det skulle komma att ge bilden mer liv och intresse.
Stanna upp och se är mitt mantra när det gäller fotografi. Man ska kunna vila, slappna av och riktigt komma in i bilden med hjälp av sin fantasi.
 |
| Vinterskymning över Albysjön i Tyresö |
