Araki - tredje gången gillt

Åkte återigen fem rulltrappor till översta våningen på Kulturhuset. Jag skulle försöka att knyta upp fotografen Arakis nakna repinslagna kvinnor. Första gången jag hade sett bilderna så studsade bara min blick utan att kunna se. Andra gången likadant. Studs, och jag kände mig väldigt obekväm. Men tredje gången då?

Jag började att läsa några rader från Araki som stod högst upp i ett hörn på väggen. Det förändrade helt mitt sätt att se bilderna. Nu kände jag det ovanligt starka och nakna utrycket i kvinnornas ansikten. Det var starkt och skrämande och borrade sig in i mig. Det träffade mig på djupet och sitter fortfarande kvar där, som jag har sett något för första gången. Araki visste vad han var ute efter.

Arakis bilder är som ett stort hav av variation, levande, vackra och skrämmande. Martin Parrs bilder ett par våningar ned känns mer som en trist damm i ett förortscenrtum i jämnförelse. Båda är stora namn som fotografer, men så olika. I morgon siktar jag in mig på Lars Tunbjörk på Moderna Museet och då är förväntningarna gigantiska.