Samtidigt som jag skriver detta inlägg så kommer det ett mail från Adobe Photoshop. "Få bort det som stör" handlar det om. Bra timing. Mitt blogginlägg ska just handla om det. Rensa, klona eller ta bort det som stör i fotografiet. Det är inget som jag sysslat med under alla de tiotals år som jag har varit verksam. Men ibland så kliar det i fingrarna. En del bilder skulle kunna bli avsevärt bättre om jag tog bort vissa störade element. Ta bilden över Kalixälven som ett exempel. Om jag tog bort kablarna som hänger över älven. Visst skulle den bilden bli bättre då? Eller? Men om jag börjar att ta bort, var går gränsen? Nä, det är bäst att låta bli, så behöver jag inte fundera över var gränsen går.
Fotografin är nog den enda konstform som oftast uppfattas som sann, naturlig och äkta. Men det är långt ifrån alltid det stämmer. Detta naturliga och äkta vill jag slå vakt om. Verktygen för att manipulera fotografier blir allt mer sofistikerade. Man kan byta himmel med några knapptryck. Men då tycker jag att man rubbar bildens känsla av äkthet. Bilden förlorar i trovärdighet. Så det låter jag bli.
Som betraktare av fotografier vill jag kunna bedöma eller bli upplyst om bilderna är ”äkta” eller manipulerade. Är det fotografier eller illustrationer och AI som liknar fotografier. Har man byggt ihop bilderna efteråt i datorn? Det känns ännu viktigare att få veta nu i och med AI vinner allt mer terräng.
Min egen överenskommelse med fotografin. En fotografisk deklaration.
Mina fotografiska bilder består av utsnitt ur verkligheten. Allt på bilderna finns där just då vid fotograferingsögonblicket. Inget tas bort eller läggs till efteråt. Det är min fotografi.
 |
