Bland det första jag märkte när jag som fjortonåring började att fotografera, var att jag började att se omvärlden på ett nytt sätt. Jag såg sådant som jag aldrig tidigare riktigt sett. Och på den vägen är det fortfarande flera decennium efteråt. Att fotografera är en träning för mig i att se. Väldigt roligt, intressant och utvecklande!
På lördagseftermiddagen besökte jag återigen min kära fjärd, Kalvfjärden, inte långt hemifrån. Den nordvästliga vinden var kall och den blåste kuling i byarna. Uppbruten is låg vid strandkanten. Molnigheten var växlande, ibland så tittade solen fram. Utmärkta förhållanden för fotografering tyckte jag. Kylan försvann direkt när jag tog upp en kamera och började att se bilder i sökaren. Det såg fantastiskt ut! Det var i alla fall känslan när jag fotograferade. Om det skulle visa sig vara sant skulle visa sig senare. Det kändes som att jag sprang omkring som en duracellkanin. Under 28 minuter tog jag över hundra bilder. Alla bilder tagna på fri hand som vanligt. Det ska vara enkelt att fotografera. Jag ville hinna med många bildvinklar och olika kompositioner på kort tid. Solen dalade snabbt.
 |
| Vinter i Stockholms skärgård |
 |
| Vinter i Stockholms skärgård |
 |
| Vinter i Stockholms skärgård |
 |
| Vinter i Stockholms skärgård |
