Det är en stor lycka att kunna se ett flertal av André Kertész fina Parisbilder på Fotografiska just nu. Jag tillbringade en dryg timme under lördagskvällen begrundande och beundrande hans fantastiska bilder. Aningen svindlande i sammanhanget var också att bilderna togs för runt åttio år sedan. Och med vilken blick och kunnande. Det är knappt att någon nutida fotograf skulle kunna göra om det med en liknade känslighet och seende. Jag tvivlar verkligen på det.
 |
| André Kertész - Montmarte |
För varje varv jag gick runt i utställningshallen så växte sig Kertész bilder till att bli allt båttre. Bilder som vid en första anblick såg enkla ut var uppbyggda av en massa olika linjer, former och element. Också skuggorna spelade ofta en mycket viktig roll i kompositionerna. Ofta så så satt allt på rätt plats så att bilderna blev laddade både med kraft och känsla.
Upplevelsen av André Kertész bilder var så fulländad att det kändes meningslöst att se fler av de andra fotografernas utställningar. Jag hade dock tagit ett varv på bottenvåningen innan för att en tredje gång ta in Anton Corbijns porträttbilder. Det är också så fina bilder att det känns underbart att själv kunna syssla med fotografi. Bara de allra bästa fotograferna kan inspirera mig numera. Jag har blivit väldigt kräsen i min smak. Men så började jag att se på god fotografi redan i tonåren. Jag måste se Kertész utställningen fler gånger innan den plockas ned.
