De dimmiga bilderna från ytterkärgården har mig i sitt grepp. Jag fastnar i dom och kommer inte ut. Jag tror att dom har något att säga mig. Det är mitt tillstånd just nu.
Denna gång så har jag gjort dom i svartvitt och tycker att det stämmer bättre med känslan som var de dimmiga dagarna bland de yttre skären för ett par år sedan. Det fanns en stilla skönhet som vilade och väntade. Men det kändes obehagligt på samma gång. Och jag var ovan att fotografera i dimma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar