Varför tittar fotografer på så lite annat bildskapande?

När jag utvecklande mig till att fotografera natur så fanns mina förebilder bland konstnärerna inom naturmåleri. Bruno Liljefors, Prins Eugène, Anders Zorn m.fl. Det finns en ungefär hundra år gammal storhetstid för naturmåleri i Sverige att ta del av. Att titta på naturfotografer var inget jag gärna gjorde. Jag tycket att det där kom att handla för mycket om en perfekt teknik som skrämde mig. Det var inte tilltalande. Det var inte det jag ville åt. Målarna däremot hade hittat känslan och uttrycken som jag gillade. Dom hade ett annat djup i sina bilder.

De senaste veckorna har jag läst på naturfotografers bloggar och försökt utröna vad dom inspireras och lär sig av. Dom verkar kort och gott mest titta på andra naturfotografer. De flesta fotografer överhuvudtaget verkar mest titta på andra fotografer och verkar helt glömma bort att människan har skapat bilder i tiotusentals år. Långt innan kamerorna fanns. Och att det skapas bilder med annat än kameror i vår nutid. Där finns det mycket erfarenhet att ta del av. Men varför verkar så få göra det?

Nu försöker jag blanda bildtittandet med hälften foto och hälften annat bildskapande. Vanliga fototidningar med tekniksnack läser jag aldrig. Tekniksnack tråkar ut mig. Det blev jag mättad på i tonåren. På tidningssidan så blandar jag National Geographic med konstfototidningar. Allt för att försöka få en allsidig inspirationsdiet.