Todd Hido - tyngd och mörker som skakar om

Jag har fastnat och förirrat mig i det tunga mörkret i Todd Hidos husbilder. Det är så det känns inuti mig nu. Vintermörkret har slagit ned mig på gatan. Jag har svårt att resa mig. Vet inte var jag befinner mig.

Det är få konstnärer som har förmågan att träffa rakt på med hela sin kraft. John Lennon var en. Ingmar Bergman en annan. Edvard Munch en tredje. Jag tycker att Todd Hido träffar bra han också. Han är en av de få fotograferna som har träffat mig så djupt och tungt. Dovt. Omskakande. Bedövande.

Jag har en tro på att bilder utan människor kan träffa djupare, gå längre in. Avbilden av en människa stoppar mig vid den fysiska kroppens skal. Den blir ett hinder att komma vidare.

Kan det inte finnas kloster utan religion? Man tar i stället med sig konstnärliga verk som man fördjupar sig i en avskalad miljö. Dit skulle jag ta med mig en bunt av Todd Hiods bilder. Försjunka i dom till vårsolen börjar skina igen.