Lärd, olärd eller självlärd?

Läste Göran Segerholms, Räta linjen, blogginlägget om lärande och blev deprimerad. Insåg att jag aldrig egentligen har lärt mig något vettigt i skolan. Jag kunde läsa redan som femåring och var den enda i klassen som kunde alfabetet innan det lärdes ut. Nästan ingenting som jag har haft nytta av i livet lyckades lärarna lära mig. Och ändå blev det 14 år i skolan. En svensklärare lyckades däremot att ta av mig lusten att skriva. Nä, skit är det nog för många i skolan. På så sätt kan jag tycka att jag känner mig olärd för att skolan misslyckades med sin utövning.

Med dom erfarenheterna i bagaget så har jag aldrig vågat gå i en fotoskola. Jag var livrädd att bli bestulen på det viktigaste intresset i mitt liv, intresset för bilden. Jag har fått lära mig det mesta som jag haft nytta av på egen hand, och det är jag väl ganska bra på. Men jag hade ändå velat fått några positiva erfarenheter av bra och engagerade lärare under min skolgång. Att vara lärare är ju egentligen ett otroligt viktigt jobb.