Osynlig hos Araki

Den berömda japanska fotografen Araki är på Kulturhuset med 4001 bilder. Jag blev knockad av mängden bilder bara jag klev in. Det tog över en timme för mig att långsamt gå runt och försöka smälta intrycken från Arakis alla olika bildstilar och bildberättelser. Till att börja med hade jag svårt att se något riktigt bra. Men jag gick runt och runt och runt och tittade. Bilderna växte, började att påverka mig. Många var fantastiskt bra. En del bildsviter kom att imponera mäktigt. Och gav lite idéer till mitt eget bildskapande. Jag började att intressera mig för att ta del av hur de andra beökarna verkade uppleva utställningen. Och det var då jag upptäckte att jag var osynlig. Helt osynlig. En märklig känsla. Ingen såg mig eller någon annan människa heller för den delen. Inte det minsta ögonkast på någon slängdes iväg. Det kändes som ett utpumpat vakum mellan människorna där. Hur kunde det komma sig?

Tog en latte efteråt och fotograferade min skuggbild mot bordskivan för att få någon slags bekräftelse på att jag fanns till fortfarande. Känner mig helnöjd av utställningsbesöket trots osynligheten.