Dokumentären om Anders Petersen

Jag såg tv-reprisen nyss. Vilken oerhörd kraft det fanns i filmen och i Anders Petersens bilder, oj,oj. När filmen var slut så kunde jag inte resa mig ur soffan på kvart. Det kändes nästan som jag har blivit sparkad av en häst. Det var mycket starkt och fysiskt och nära i bilderna. Och att bilderna fungerar i tiden råder ingen minsta tvekan. Men man måste nog vara ganska så känslig, öppen och mottaglig själv för att kunna ta in dom. Bilderna är inte till för att tala med intellektet utan till känslorna. Och känslor är det som många männskor stänger av. Jag är drabbad av bilder.