Fick några trevliga timmar i stan med vännen Leif häromdagen. Det händer tyvärr inte så ofta för han bor några mil norr om Luleå. Men nu blev det några timmar mellan tågavgångarna som vi kunde ses. Vi har känt varandra sedan sena tonåren. L är den skyldiga till att ha lurat ut mig i en liten segelbåt i Stockholms skärgård när han bodde i Stockholm under drygt tio år. Det fick hela mitt liv att ändra kurs. Fotointresset och skärgården kom därefter att bli min melodi.
Vi tillbringade timmarna på Moderna Museet. Började med att äta lunch. Tog sedan en sväng genom samlingarna. Det mesta var sig inte längre sig likt där. Många viktiga verk som jag alltid uppskattade att återse gång på gång saknades. Fotografin verkade att ha minskat ytterligare. Anmärkningsvärt med tanke på hur mycket som finns i de arkiverade samlingarna. Istället så var det desto mer mer ljud och rörelse i nästan alla salar. Det var som det fanns en rädsla för tystnaden. Men jag tycker tystnaden förstärker upplevelsen av konst. Ljud kan vara störande.
Det var tyvärr inte mycket där som var intressant längre. Gissar att den nya chefen ligger bakom den nya omhängningen. Men det var förstås länge sedan jag var där sist. Över fem år sedan. Innan covid.
Efter det så var det dags för oss att avrunda med att fika i restaurangen med den vackra utsikten mot vattnet. Och så var ett mycket trevligt möte till ända.
Bilden: Det som mötte oss i den första salen salen var ett gigantiskt gyttjebad där luftbubblor steg till ytan med ett högt pluppande och stänkande. Mitt fotografi av verket blev nog intressantare äv vad det var i verkligheten. Men visst kan det ge upphov till tankar.
