Hur tar man en riktigt bra bild? Det är en fråga som jag ställer mig ofta, men som jag inte har något bra svar på. Jag tar kameraväskan och åker ut i naturen, gärna till kusten, det vet jag. Men sedan, vad händer? Det är jag inte riktig på det klara med.
Jag ser mig omkring och rör mig i landskapet. Någonting fångar till slut mitt intresse. Och då tar jag några bilder tills det känns tillräckligt. Om det blev bra eller dåligt, det vet jag sällan. Det mesta misslyckas. Någon ytterst sällsynt gång kan det kännas som en fullträff, att något fantastiskt har blivit till.
Utsnittet, ljuset, rytmen, kompositionen och tillfället. Dessa faktorer är oftast inblandade i min typ av bilder i ett evigt pusslande. En stor del av lockelsen med att fotografera ligger just i att jag inte riktigt vet hur det går till.
Att vara fotolärare är inget för mig. En del har frågat. Det enda jag egentligen skulle kunna lära ut är hur man tar halvbra mediokra bilder. Resten är upp till var och en. Det sista måste man få till själv. Men världen är redan full av halvbra mediokra bilder. Det gäller att ha uthållighet. Men efter sådär tiotusen träningstimmar så brukar det gå riktigt bra med fotograferingen allt oftare.
Om jag ska skoja till det lite så är det bara vissa youtubefotografer som vet hur man tar riktigt bra bilder. Dom påstår i alla fall det. Men jag tycker nog att inte det stämmer så värst bra.
Utmaningen i ligger i att skapa en bild som höjer sig över mängden. Det ger en speciell tillfredställelse som är att likna med en berusning av belåtenhet och glädje.
.jpg) |
| Blommorna vid Huvudskärsklipporna - Stockholms södra ytterskärgård |
