Det började riktigt dåligt. Jag fick ett högljutt okontrollerat vrål till svar på en högst medioker pizzeria på Ingarö. En något omfångsrik kvinna stod i vägen och hindrade min möjlighet att kliva längre in och titta på menyn. Jag frågade om hon inte kunde ta ett par steg tillbaka. Man ska ju hålla avstånd i dessa tider. Då kom vrålet! Oj oj, någon var visst inte riktigt i balans. Det blev till att gå ut därifrån och vänta.
Så småningom fick jag min pizza och kunde åkta vidare. Framme vid den stora fjärden möttes jag av en regnby med starka vindar. Vitvågorna reste sig och regnet stänkte i ansiktet. Ingen bra plats för att äta min pizza tyckte jag och åkte till en parkering inbäddad i skogen. Där slapp jag i alla fall vinden. Jag stod under den uppfällda bakluckan och åt pizzan skyddad från regnet. Det blev inte som jag hade tänkt mig.
Trots de två motgångarna så hann jag med att ta bilder vid fjärden till solen gick ned. Och det blev en ovanligt laddad bild från utflykten som blev bäst. Vad skulle det annars blivit?
