Det blir sällan som jag tänkt mig. Nästan aldrig faktiskt. Jag åkte till Gålö för att lyssna på näktergalen. Men bredvid träden där dom brukade sitta och sjunga fanns nu en skyttebana för luftpistol. Inte ens en liten trudelutt kunde jag få höra. Bara ljudet av skott som smällde i ett träplank.
Knallade istället längs ut på udden där sjöfåglarna brukar hålla till. Och där var det tyvärr väldigt lugnt och stilla i fågelkolonien. Inte en fågel i närheten. Inte ett moln i sikte. Urtrist för bildkomponerande. Platt och tråkigt. Men det var ju skönt att bara vara där i alla fall. Få lyssna på ejdrarnas skrockande på håll.
Efter någon dryg timme, när jag tänkte gå tillbaka så hände något. Några ejdrar började att förflytta sig långsamt närmare. En kom in i en vattenspegling på de av den nedgående solen belysta träden. En lätt bris gjorde några streck i vattnet. Och då satt bilden. Min bästa förmåga är att se bilden, när den visar sig. Och att då trycka på slutarknappen i rätt ögonblick.
Det blev en väldigt platt bild i det platta ljuset. Ingen skugga eller perspektiv. Med en känsla av japanskt måleri för drygt hundra år sedan. Det blev en bild som inte bara känns i ögonen utan i hela mig. Den ger mig en rejäl kick och en lätt berusning. Det är bara dom bra bilderna som räknas. Detta är en av dom. Just nu i alla fall.
 |
| Ejder i vattenspegling av solbelysta träd © fotograf Mats Lindfors Webbkusten |
