Farligt farligt, men härligt härligt. Jag tog risken att köra ut till den nordliga Upplandskusten dagen efter det hade rekordstormat på havet under natten. Vägarna var delvis rena isgatorna, men kör man försiktigt och långsamt så brukar det gå bra.
Väl framme vid havet så var det tydligt hur långt vågorna hade slagit upp på ständerna under natten. Många mindre buskar hade blivit helt täckta av is. Stenar och klipphällar var också istäckta så det gällde att gå försiktigt för att inte glida ned i vattnet. Ute på havet gick vågorna fortfarande höga och det blåste hårt på klipporna. Skönheten var berusande och fick mig att trava längs med klipporna så långt jag kunde innan det blev mörkt. Då och då stannade jag och tog en hel massa bilder.
Vid sådana här speciella tillfällen gäller det att seendet och fototekniken sitter i ryggmärgen, för det finns inte tid att tänka. Det är bara att plåta på. Givetvis på frihand, för det finns inte tid till att skruva och mecka med stativ. Jag försöker att ta så många olika bildvinklar jag hinner. För jag har ingen möjlighet att kunna bestämma vilken som är bäst i själva ögonblicket. Tiden med det rätta ljuset är knapp.
När jag senare kom hem så hade jag plåtat runt 250 bilder. Och givetvis, som vanligt, med adrenalinet kvar i kroppen så tyckte jag att ingen bild såg riktigt bra ut. Nu två dagar senare så ser jag något helt annat. Många bilder blev strålande bra! Vilken tur jag tog mig ut till havskusten efter stormen den 2 januari.
Se bilden i större storlek eller beställ den på min bildmarknad
