Mitt problem med fattiga i skyltfönstret på fina gatan

När jag först såg Stefan Bladhs bilder i SvD för ett halvår sedan, så blev jag mycket imponerad av den fina känslan i bilderna av den fattiga turkiska familjen som levde mestadels på gatan.

Nästa gång dök familjen upp på en het och inne Södergata i Stockholm. Nämligen i skyltföntret på en konstbokhandel. Då kändes det lite underligt måste jag erkänna. Det fick mig att fundera hur vi handskas med bilder på fattiga och utsatta människor. Människor som har en mycket sämre livssituation än vi själva.

Får den fattiga familjen det bättre av att visas upp hos bokhandlare i Sverige? Har dom vunnit något på det? Jag tror knappast att det går att tjäna några pengar för fotografen på detta projekt, men han vinner troligen ett högre erkännande som fotograf. Men vad har den fattiga familjen vunnit? Är det någon som vet eller förstår det? Eller har de fattiga blivit utnyttjade ytterligare en gång?

U P P D A T E R I N G
Nu har jag fått tillfälle att bläddra i Stefan Bladhs bok "The family" och måste jag erkänna att bilderna har extraordinära kvalitéer. Det är en helt fantastisk bok. Jag hoppas innerligt att en del av bokens bruttointäkter går till familjen som den handlar om.