MATS LINDFORS FOTOGRAFI

PROFESSIONELL SKÄRGÅRDSFOTOGRAF - NATURFOTOGRAF - LANDSKAPSFOTOGRAF - I 25 ÅR

05 april 2011

Är fotografi både skapande och registrering?

Vad är fotografi? Vad är en fotografisk registrering? Vad är en bild? Under Kulturhusets fotodagar i mars valdes en fotograf ut som skall få ha en utställning där. Han heter Erik Berglin och hade fotograferat borttappade handskar och vantar. I mina ögon är det inte alls fotografi som jag tänker mig den.

För mig är fotografi ett skapande av en bild med en kamera. Erik Berglin har endast registrerat vantarna med en kamera. Skapelseprocessen är reducerad till ett absolut minimum. Att sedan Berglins registreringar satts samman till ett konstnärligt verk är en annan sak. Jag gillar verket som sådant, men fotografi är det inte för mig.

Berglins fotografier är ett exempel på det torra intellektuella sättet att uttrycka sig med bild. Att jobba med en idé. Jag tycker att det är roande, men bilderna kan aldrig nå mig på ett djupare plan. För mig så är det helt enkelt inte tillräckligt intressant. För mig ska bilder nå till känslorna. Nå bortom det intellektuella. Drabba mig på något plan.

Vi borde kanske börja göra skillnad på registrering och skapande av en bild.

Jag såg en överkörd kaffemugg på gatan. Jag tyckte den såg intressant ut och fotograferade den. Jag gjorde ett val. Är det en registrering eller en skapad bild? Man kanske ska göra skillnad på att ta ett fotografi och skapa en bild i fortsättningen?

Erik Berglin tog sin magisterexamen vid Högskolan för fotografi i Göteborg våren 2010. Får man lära sig skillnaden mellan skapande av bild och fotografisk registrering där?

12 kommentarer:

Inkan sa...

Hej Mats -nu har jag återuppstått fån det döda ...dvs nyfödd blogg.
Och förhoppningsvis kommer den att fyllas med mina ord och andras ord och lite bilder.

Angående dina funderingar om foto här- så håller jag med dig. Att medvetet arrangera, skapa en bild är en sak- att se det där kanske unika, det speciella i något man möter, går förbi, upplever och drabbas av, är en annan.
Klart skillnaden kanske kan vara hårfin ibland. Och så tror jag ju att betraktarens öga ser annat än fotografens öga i en ild.
Det är som att uppleva konst.
Eller en dikt...
Poeten förklarar inte sin dikt- det är läsaren som skapar innehållet.

Nu ska jag vandra runt lite och se.

Inkan sa...

Kanske ska jag säga vad som berör mig i denna bild av en "mördad" kaffemugg...Jo det är ju färgen som är en stor del av upplevelsen och att färgen även finns i gruset känns nästan lite magiskt.

Landskapsfotograf Mats Lindfors sa...

Kul att se ett livstecken från dig. Sörjde att du lade ned din blogg. Många fina privata bloggar har lagts ned det senaste året. Det låter spännande att du börjar på nytt!

En fotograf med en kamera kan registrera utan känslor, men kan en poet det? Handskbilderna är inte speciellt estetiska till skillnad mot vad minn kopp är. Det känns för mig som hundratals års erfarenhet av bildskapande nu skall kastas bort. Det skall struntas i bildmässigheten. Idén bakom skall vara det viktigaste.

Lena Källberg sa...

Hej Mats,
jag tycker det är en stor och viktig fråga alltid – när och varför väljer man att trycka på avtryckaren på kameran?
Alla bilder är ju registreringar av något. Men man kan ju välja hur man vill registrera, med bildvinkel, utsnitt, komposition och så vidare. En aldrig så "enkel" bild kan berätta en hel historia om den har några detaljer i sig som talar till betraktaren... om en av de borttappade vantarna skulle ha en blodfläck på sig, eller att ett finger vore bortklippt och igensytt...
Men vad jag kan se har de här bilderna inget av det. Mig säger de ingenting. Jag undrar inget när jag ser dem.
Konceptkonst, kanske?

/Lena

Landskapsfotograf Mats Lindfors sa...

Precis Lena, varför trycker man då? Erik skulle nästan lika gärna kunna ha fotostatkopierat vantarna. Det kanske skulle ha passat hans syfte bättre? Det rör sig om 150 vantar så han måste ha arrangerat det mesta. Varför har han valt ett visuellt medium när han bara registrerar? Konceptkonst lyckas oftast inget vidare.

Erik Berglin sa...

Hej!

Först vill jag säga att jag tycker det är väldigt kul och intressant att ni diskuterar mina arbeten! Jag tycker såklart att det är synd att ni bara verkar bry er om estetiken på bilderna och vinkel på kameran...

Jag har fotograferat i 16 år, men aldrig känt mig som en fotograf - jag är en konstnär som bland annat använder mig av fotografi.

De verk som er diskussion delvis behandlar heter Till De Okända Ägarna och är dokumentation av dagliga aktioner under ca 5 månader. Under denna period promenerade jag till min ateljé på morgonen och sen hem på kvällen. De vantar som folk tappat på vägen fotade jag, sen tog jag med dom hem, tvättade dom och lagade eventuella hål. Jag tyckte det var så synd att dom bara låg och såg förbrukade och bortglömda ut, när dom lätt kunde fixas till och förhoppningsvis användas igen!

För mig är fotografierna av de 178 vantarna som jag hittade denna vintern - inte tänkta att vara estetiskt experimentella eller emotionellt laddade! För mig är bilderna endast registrering (som ni vart inne på), helt enkelt bevisföremål för vad jag gjorde den vintern.

Om ni har kollat på min hemsidas har ni såklart redan läst att jag slutligen hängde upp alla de förlorade vantarna på ett centralt beläget staket och annonserade om detta anonymt i GP. Så att ägarna skulle få veta vart dom kunde hämta sina vantar, nytvättade och lagade!

För mig handlar verket inte om fotografi över huvudtaget!!! Utan snarare om att bry sig om sin närmiljö och försöka finna sätt att göra den lite bättre. Det handlar om att ge en symbolisk tankeställare kring konsumtionsmönster men även om att se möjligheter i något tillsynes värdelöst.

För mig är kärnan i verket när folk passerade det staket där jag hängt upp alla vantarna som jag tvättat och lagat. Bilderna är bara ett nödvändiga för att jag ge en redovisning av detta i ett galleri rum.

Det finns massa mer jag skulle kunna skriva om detta.. kolla upp la derivé om ni vill! Vidare kan jag ju bara säga att mina estetiska referenser i just detta arbete är Bernt & Hilla Becher, jag misstänker ju dock att ni verkligen inte gillar dom.. men det gör jag!

Återigen , jättekul att ni diskuterar mina arbeten!

Erik Berglin sa...

vill tilläga oxå att jag fotade alla vantarna med min lilla 5 megapixels mobilkamera.. jag var inte alls ute efter någon nämnvärd kvalité... på så sätt skiljer sig jag mig lite från Bechers..

Landskapsfotograf Mats Lindfors sa...

Hej Erik,

Kul att du svarade. Jag ska kanske börja med att säga att ditt konstprojekt som sådant ger mig en varm positiv känsla. Men dom enskilda bilderna är i sig ointressanta. Jag verkar att ha uppfattat ditt verk på det sätt det var tänkt. Det var ju skoj! Jag har sett att du hängde upp vantarna på ett staket till slut och kände att det var en final.

Min kärlek och fascination för bilden, speciellt fotografiet, är att den kan nå mina känslor.på ett direkt sätt. Den kan träffa mig med en oerhörd kraft, som t.ex Esko Männikkös bilder gjorde. (Tidigare blogginlägg) Och ja, jag gillar Bernt & Hilla Becher. Jag började fotografera när jag var 14 år och många vänner och kompisar är konstnärer. Så erfarenheten att se på bilder och konst finns. Jag tror att den är rätt god.

En fotograf uttrycker sig med bilder, genom bilder och det gjorde även de flesta konstnärer för hundra år sedan. Men mycket har ändrats inom konsten sedan dess. Och många bildbetraktare hänger inte med. Undrar hur Lars Tunbjörk hade valt att skildra samma sak som du? Han lyckas ju med det mesta i bildväg.

Underligt är väl ändå att du valdes ut som den fotograf som skulle få en utställning på Kulturhuset trots att du skriver att verket inte handlar om fotografi över huvud taget. Det upplever jag och tydligen många med mig som ytterst förvirrande. Men självklart så vill jag framföra min gratulationer! Hoppas att du har vantarna kvar och kan hänga upp dom på utställningen.

Jag har en längre tid funderat på vad fotografi är så dina vantbilder dök upp lägligt och jag kommer att fundera vidare, var så säker.

Tack för ditt inlägg!

Erik Berglin sa...

För tydlighetens skull.. jag kommer inte att hänga upp vantarna på utställningen.. jag trodde du förstått detta nu, men tydligen inte: Vantarna hängdes upp på staketet - så att att folk kunde hämta sina tappade vantar.. efter 2 v var alla borta - jag har inte sett dom sen dess.. tyvärr kan jag inte veta om det var de ursprungliga ägarna som som tog dom..

En sak jag tycker är lite märklig är att du gillar Bechers, men inte förstår varför jag fotat vantarna så som jag gjort.. kanske blir det tydligare om man ser dom på utställning.. Dock ska jag inte alls visa det verket på Kulturhuset, däremot på Galleri Format i Malmö nu på lördag.. kan lägga upp bilder på det sen..

Jag tror att juryn på Kulturhuset valde mig just för att jag hade konstnärliga kvalitéer, två av dom sa att jag var överlägset bäst! : ) Jag visade ju hela min portfolio - det är redigeraren på Fotosidan som valt vantarna!

Kom gärna till Kulturhuset den 6 maj så får du se vad jag gjort då, arbetsnamnet är A short anthology of Birds

Lena Källberg sa...

Det där med teknik och kvalitet är ju en alltid lika aktuell fråga... att till exempel ange hur många pixlar kameran har när man pratar om "kvaliteten" på en bild.

Jag brottas för min egen del med den frågan varje gång jag ska ta tag i något nytt projekt, eftersom jag gör en grej av att vara så in i helsike lågteknologisk och att det minsann går att göra bilder utan nästan några tekniska hjälpmedel alls. Men så länge man bara pratar om det så är ju jag också fångad i det tekniska, fast från andra hållet.

Frågan är ju fortfarande vad man vill säga med bilden, där jag då tydligen har gjort det till min käpphäst att försöka krama ur betydelse ur bilder tagna med en tändsticksask.

Det var kul att höra din beskrivning av projektet, Erik, jag kan tänka mig att det finns en och annan fotograf som ser Fotografin som sin huvudsakliga inriktning och som inte blev utvald till att ha utställning på kulturhuset kan ha blivit lite bitter över att den utvalde inte hade foto som huvudsyfte med sitt projekt...

Jag gillar också Bechers. Kanske för att jag är mer av en industriromantiker än en vantromantiker. :)

Erik Berglin sa...

Jag har förstått att folk är bittra - verkar vara jobbigt! : )


(låter spännande med tändsticksasken..)

Landskapsfotograf Mats Lindfors sa...

Erik, jag trodde att du hade visat enbart vantbilderna på Kulturhuset och skulle ställa ut dom. Dumt av Fotosidan att visa vantbilderna när dina "birds" som du har på hemsidan är helt suveräna. Är det dom du ska visa på Kulturhuset?

Gamla industribyggnader är mycket mer intressanta än vantar, dom får ett helt annat uttryck.